Det kriminella gatugänget Black Cobra grundades i Danmark i slutet av 1990-talet och etablerade sig i Sverige 2005. I våras kom det rapporter om att gänget skulle ha lagt ner sin verksamhet. Tidningen Sydsvenskan skrev bland annat i maj i år att ”nedläggningen är ett fullt medvetet beslut från Black Cobras högsta ledning”.
I den mån dessa uppgifter var korrekta gällde de bara för landets allra sydligaste delar. Polisen i Östergötland visade sig mycket skeptiska till nedläggningsbeskedet. Nu visar en ny granskning som Dagens Nyheter gjort i veckan att Black Cobra inte alls har avvecklat sin kriminella verksamhet. Tvärtom så expanderar organisationen. Det gör att Black Cobra följer samma oroväckande trend som annan gängrelaterad organiserad brottslighet i Sverige. Den ökar i omfattning.
Polismyndigheten har länge försökt ge sken av att man håller på att få grepp om gängkriminaliteten, och då speciellt Black Cobra. 2010 sade exempelvis Stockholms dåvarande länspolismästare Carin Götblad att ”vi är på väg att slå ut dem”. Något som inte stämde. Varken då eller nu.
Inte ens den omskrivna insatsen ”Operation Serum” har lyckats ta knäcken på Black Cobra. Organisationens medlemstal minskade inte till följd av satsningen och när väl en medlem blev dömd var det för smärre brott som olovlig körning eller enklare narkotikabrott. Något dråpslag mot kärnverksamheten har polisen inte lyckats utdela.
Det är dags för regeringen och de rättsvårdande myndigheterna att se sanningen i vitögat. Det är lätt att snacka, men svårare att leverera. Hittillsvarande insatser har inte hjälpt. Så enkelt är det.
Frågan är hur man ska bemöta dessa bistra fakta. Nationellt underrättelsecentrum – som är ett samarbete mellan 10 myndigheter – pekar i en rapport från ifjol på vikten av ännu tätare myndighetssamverkan och längre straff för gängkriminalitet.
Längre fängelsestraff skyddar den laglydiga delen av befolkningen genom att de kriminella inte begår nya brott så länge de sitter inlåsta. Men det finns inget som tyder på att hårdare straff skulle fungera avskräckande eller förmå brottslingar att byta livsbana.
På kort sikt är bättre polisinsatser, mer myndighetssamverkan och längre straff en bra väg. Men det är långt ifrån allt. En långsiktig lösning kan bara nås om de kriminella gängens attraktionskraft undergrävs. I det permanenta utanförskap som existerar i dagens Sverige förlorar många unga människor hoppet om att det vanliga samhället kan erbjuda en bra framtid. De blir lätta offer för gängens lockelser.
Vi måste återuppväcka tron på att Sverige är ett samhälle för alla. Annars kan vi aldrig förhindra de som vill leva utanför samhället.