Det svenska bidragssystemet för organisationer som Àr etniskt eller religiöst definierade har diskuterats i omgÄngar. Inget tyder pÄ att en borgerlig regering skulle bete sig annorlunda Àn den nuvarande i den frÄgan. Detta trots att kritiken bland annat vittnar om Àr en minst sagt mÀrklig attityd till hela bidragsystemet.
Kontroller och uppföljningar pÄ hur pengar anvÀnts eller vad olika verksamheter Àgnar sig Ät tycks mer eller mindre ha uteblivit.
Naturligtvis vÀcker det frÄgan vad det beror pÄ att det inte utförs fler och bÀttre kontroller pÄ hur bidrag anvÀnds? Det Àr ju trots allt skattebetalarnas pengar som myndigheter har fÄtt ansvaret för att vidarebefordra till de olika organisationerna.
Orsaken kan vara brist pÄ personal eller pÄ rutiner som inte ger utrymme för sÄdana kontroller. Men samtidigt sÀger de uteblivna kontrollerna en hel del om attityden som byggt upp systemet.
Bland annat har bidragens syfte varit att fostra de nyanlÀnda in i svensk myndighets- och föreningskultur. De ska helt enkelt lÀra sig fylla i blanketter, anpassas till vad som kan anses vara en demokratisk ordning och lÀra sig svenska vÀrderingar.
Men om det Àr ett av syftena och bidrag anses kunna anpassa mÀnniskor till nÄgot slags svenskt förhÄllningssÀtt tycks givaren anta att mottagarna Àr lika ryggradslösa som dumma i huvudet. För med en rimlig respekt för den mÀnskliga naturen borde det vara sjÀlvklart att det inte finns nÄgon garanti för att mÀnniskor anvÀnder pengar rÀtt eller gör vad som kan förvÀntas av dem bara för att de kan fylla i en blankett och strö ansökan med nyckelord.
TvÀrt om visar bland andra Sofie Löwenmark, i Äterkommande granskningar av hur olika organisationer anvÀnt pengarna, att de i en rad olika fall helt enkelt lurar systemet.
En central tanke som kanske skulle förÀndra bidragssystemets förhÄllningssÀtt till mottagarna Àr att tÀnka pÄ varifrÄn pengarna kommer. FörestÀllningen att bidragen kommer frÄn staten Àr missvisande och kan vara en orsak till den dokumenterade respektlösheten mot bidragen som vissa organisationer visat.
Bidragen till de olika organisationerna kommer nÀmligen frÄn andra medborgare. Pengarna gÄr visserligen genom det statliga bidragssystemet, men de kommer ursprungligen naturligtvis frÄn skattebetalare som i allt vÀsentligt jobbar hÄrt för att kunna betala skatt. Resultatet blir att pengar tas frÄn vissa medborgare och ges till andra som i vissa fall kastar bor dem pÄ dumheter eller helt enkelt anvÀnder pengarna till att sprida förakt mot dem som faktiskt finansierar deras verksamhet.
Inget parti ger intryck av att ha insett hur problematiskt systemet Ă€r. Ănnu mindre har nĂ„gon uttryckt en idĂ© om hur systemet bör förĂ€ndras. Tystanden Ă€r svĂ„r att förstĂ„ pĂ„ nĂ„got annat sĂ€tt Ă€n att ingen tĂ€nker Ă€ndra pĂ„ det. Det i sig sĂ€ger en hel del om hur Sveriges regeringar förhĂ„ller sig till de skattemedel de av medborgarna fĂ„tt förtroendet att förvalta.