Flera riksdagsledamöter tvingades i somras avgå, efter att det avslöjats att de spenderat skattebetalarnas pengar på privata resor. När journalister försökte granska Europaparlamentarikerna på samma sätt tog det stopp: journalisterna fick inte ta del av vart skattepengarna gått. Det är ett hemlighållande som skadar Europasamarbetets trovärdighet och som alla Europavänliga partier behöver ta itu med. Med några månader till nästa val är nu rätt tid för att göra det.

Varje månad får Europaparlamentarikerna omkring 45 000 skattefria kronor, som är tänkta att gå till omkostnader i arbetet. I Bryssel kallas kontorspengarna av vissa för "den andra lönen". De svenska Europaparlamentarikerna får tillsammans nästan 60 miljoner kronor under den här mandatperioden.

I Sverige kan alla ta del av allmänna handlingar. Skattebetalarna och för deras räkning media kan följa vad som görs för skattemedel. Det gör att makten kan granskas och att korruption och slöseri avslöjas. Med kontorspengarna finns inget motsvarande krav på offentlighet.

Under hashtagen #visakvitton har Svenska Dagbladet kämpat med att få de svenska Europaparlamentarikerna att frivilligt redovisa vad de gör för pengarna. Från våra folkvalda i Bryssel blev det kalla handen. Endast Vänsterpartiets och Miljöpartiets parlamentariker lovade visa vart pengarna gått. Resten, inklusive alla EU-förespråkare från Allianspartierna, hemlighåller sina utgifter.

Det handlar om omkring 2,5 miljoner kronor per person under en mandatperiod som kan ha gått till fullt legitima omkostnader, eller rakt ner i det privata bankkontot.

De partier som brinner för Europasamarbetet borde ta problemet på allvar. Hos gemene man finns fortfarande en misstro mot EU och det rapporteras regelbundet om slöseri. Partier som Liberalerna och Moderaterna borde stå på barrikaderna för att öka transparensen och därmed förtjäna folkets förtroende för Bryssel. Hittills är det bara vissa av mer eller mindre EU-skeptiska partierna som har utlovat öppenhet.

Jag tror att de svenska politikerna har ett genuint engagemang för ett mer transparent EU och för minskade kostnader.

Det märks bland annat på att liberalen Cecilia Malmström startade “One Seat”-kampanjen för att stoppa parlamentets kostsamma flyttkarusell mellan Bryssel och Strasbourg, ett arbete där moderaten Anna Maria Corazza Bildt tagit över stafettpinnen. Problemet uppstår när de inte håller rent framför egen dörr.

Den 26 maj väljer svenska folket sina representanter för de kommande fem åren och just nu vaskar partierna fram sina kandidater. Det är dags att väljarna utnyttjar sin makt och ställer krav på politikerna:

1) De partier som värnar det europeiska samarbetet bör kräva av sina kandidater att de lovar vara transparenta med hur de använder sina kontorspengar.

2) Väljare bör endast rösta på de partier och kandidater som gett ett sådant löfte.

EU kommer inte ändra sina regler om öppen redovisning under överskådlig tid. Men våra svenska partier och EU-företrädare kan själva se till att leva upp till samma grundläggande krav som vi ställer på våra riksdagsledamöter. Annars kommer annat prat om transparens, trovärdighet och ansvarstagande bara att framstå som hyckleri.