Kristdemokraterna i Östergötland är på rätt spår. Partiet föreslår en utveckling av Stångådalsbanan med fler avgångar mellan Kisa och Linköping, samt att tåget även stannar i Sturefors.
”Om det finns fler resenärer, och möjliga resenärer, finns all anledning att också rusta upp järnvägen för att skapa en stabil trafik man kan lita på”, säger KD:s regionfullmäktigeledamot Lena Käcker Johansson (Corren 7/2).
Klokt och framsynt! Stångådalsbanan är en resurs som borde tillvaratas bättre. Allt annat vore kapitalförstöring av värdefull infrastruktur som tidigare generationer efterlämnat till oss.
Järnvägen, invigd av kung Oscar II 1902, var en viktig satsning när den byggdes och har fortfarande potentialen att åter spela en betydande roll. Banan från Linköping till Kalmar slingrar sig genom ett bedövande vackert landskap - i synnerhet sommartid - med flera mindre samhällen och småkommuner längs sträckan.
Vi vet att urbaniseringen är väldigt stark. För tvåhundra år sedan bodde 90 procent av Sveriges befolkning på landet. Numera bor 85 procent i tätorter. Storstadsområdena har haft den största folkökningen.
Det är inget att moralisera eller förarga sig över. Människor måste givetvis få bo där de själva vill och stadslivet har många attraktiva kvalitetsaspekter.
Men det har landsbygden också. Den rymmer en annan slags frihet, ett lugn och en rogivande trygghet, känslan av en jordnära genuinitet i tillvaron. Det stora kan ju även finnas i det lilla.
Stad och landsbygd behöver inte nödvändigtvis stå i motsatsställning, tvärtom borde de kunna berika varandra i ett ömsesidigt växelspel.
Det är här Stångådalsbanan kommer in i bilden som förbindelselänk. En upprustning så att tågen kan köras fortare och mer frekvent knyter de båda världarna närmare. Det ger smidigare möjligheter att som komplement till bilen pendla för arbete, studier och fritidsaktiviteter. Det gör det lättare för fler människor stanna kvar i sin hemvist på landsbygden.
Det sänker samtidigt trösklarna för fler människor som kan tänka sig att flytta ut från staden, men som ändå önskar behålla regelbunden kontakt med citypulsen.
Att värna Stångådalsbanan är att värna hela den sydöstra regionens levnads- och tillväxtvillkor. Att järnvägen också är en av Sveriges naturskönaste gör knappast heller saken sämre.