Farlig entonig enfald

I deras vÀrld Àr svaren enkla och endimensionella.

Eli Göndör.

Eli Göndör.

Foto: Lars Pehrson/SvD/TT

Krönika2021-03-02 06:18
Detta Àr en ledarkrönika. Correns ledarsida Àr borgerlig. Tidningen stÄr fri och obunden frÄn alla partier.

En ny kategori av debattör tar ett allt större utrymme i offentligheten. De utmĂ€rks av extrem sjĂ€lvupptagenhet. Hela samhĂ€llet och dess institutioner prövas och vĂ€rderas utifrĂ„n deras identitet och personlighet. De tĂ„l inte ifrĂ„gasĂ€ttande eftersom deras identitet och deras aktivism Ă€r sammanvĂ€vda. 

De krĂ€ver tolkningsföretrĂ€de för att de har en viss identitet. Inte för att de kan nĂ„got. Om ett samtal om rasism eller diskriminering förs av personer som de anser inte har de attribut som krĂ€vs bryter de gĂ€rna in och krĂ€ver att just deras röst ska höras eftersom de Ă€r nĂ„got eller har en annan hudfĂ€rg. FĂ„r de inte som de vill blir de antingen krĂ€nkta eller aggressiva eller bĂ„de och. 

De driver ett Àmne, en frÄga och alltid med sig sjÀlva som utgÄngspunkt. De anser att deras erfarenhet bör göra dem till auktoriteter och ge dem tolkningsföretrÀde Àven i en rad frÄgor som inte har med deras erfarenhet att göra. Att ifrÄgasÀtta deras stÄndpunkt blir sÄledes existentiellt för dem. I deras vÀrld Àr svaren pÄ orÀttvisor enkla och endimensionella. Men de gör ansprÄk pÄ en moralisk kommandohöjd som gör det svÄrt för mÄnga sÀga ifrÄn. För vem vill bli kallad bÄde rasist och nazist samtidigt?

Det pĂ„minner mig om en komiker som pĂ„ 1980-talet var verksam i en liten nattklubb i en av Jaffas trĂ„nga grĂ€nder, söder om Tel Aviv. Han hette Joel Shar och var en kombination av Victor Borge och Lenny Bruce. Med ett piano framför sig underhöll han en brokig samling Ă„hörare. En virtuos pĂ„ pianot och en vass provocerande komiker. 

I ett av skĂ€mten beskrev han den unge Tom som precis börjat lĂ€ra sig spela piano. Med ett finger satt han och hamrade pĂ„ en tangent. Kling, kling, kling, kling, kling. SĂ„ höll han pĂ„ tills hans tĂ„lmodiga förĂ€ldrar inte stod ut lĂ€ngre. ”Vad hĂ„ller du pĂ„ med Tom? Det finns ju flera tangenter pĂ„ pianot”, frĂ„gade hans mor förtvivlat. 

Med sina tio fingrar rusade Tom över pianots alla tangenter och sa: ”Alla letar efter den.” Och sĂ„ Ă„tervĂ€nde han till att med ett finger hamra pĂ„ samma tangent igen, kling, kling, kling och tillade förtjust: ”Men jag har hittat den”.

Om det Àr nÄgot samhÀllet i sin helhet bör motarbeta bestÀmt Àr det just den typen av attityder. Ty vad mÀnniskor, som tror att allt cirklar kring dem och deras endimensionella och ytliga vÀrldsbild, Àr villiga att göra för att inte fÄ sin förestÀllningsvÀrld ifrÄgasatt har egentligen inga grÀnser. Det gör hela förhÄllningssÀttet inte bara korkat. Men ocksÄ mycket farligt.