En ny kategori av debattör tar ett allt större utrymme i offentligheten. De utmÀrks av extrem sjÀlvupptagenhet. Hela samhÀllet och dess institutioner prövas och vÀrderas utifrÄn deras identitet och personlighet. De tÄl inte ifrÄgasÀttande eftersom deras identitet och deras aktivism Àr sammanvÀvda.
De krÀver tolkningsföretrÀde för att de har en viss identitet. Inte för att de kan nÄgot. Om ett samtal om rasism eller diskriminering förs av personer som de anser inte har de attribut som krÀvs bryter de gÀrna in och krÀver att just deras röst ska höras eftersom de Àr nÄgot eller har en annan hudfÀrg. FÄr de inte som de vill blir de antingen krÀnkta eller aggressiva eller bÄde och.
De driver ett Àmne, en frÄga och alltid med sig sjÀlva som utgÄngspunkt. De anser att deras erfarenhet bör göra dem till auktoriteter och ge dem tolkningsföretrÀde Àven i en rad frÄgor som inte har med deras erfarenhet att göra. Att ifrÄgasÀtta deras stÄndpunkt blir sÄledes existentiellt för dem. I deras vÀrld Àr svaren pÄ orÀttvisor enkla och endimensionella. Men de gör ansprÄk pÄ en moralisk kommandohöjd som gör det svÄrt för mÄnga sÀga ifrÄn. För vem vill bli kallad bÄde rasist och nazist samtidigt?
Det pÄminner mig om en komiker som pÄ 1980-talet var verksam i en liten nattklubb i en av Jaffas trÄnga grÀnder, söder om Tel Aviv. Han hette Joel Shar och var en kombination av Victor Borge och Lenny Bruce. Med ett piano framför sig underhöll han en brokig samling Ähörare. En virtuos pÄ pianot och en vass provocerande komiker.
I ett av skĂ€mten beskrev han den unge Tom som precis börjat lĂ€ra sig spela piano. Med ett finger satt han och hamrade pĂ„ en tangent. Kling, kling, kling, kling, kling. SĂ„ höll han pĂ„ tills hans tĂ„lmodiga förĂ€ldrar inte stod ut lĂ€ngre. âVad hĂ„ller du pĂ„ med Tom? Det finns ju flera tangenter pĂ„ pianotâ, frĂ„gade hans mor förtvivlat.
Med sina tio fingrar rusade Tom över pianots alla tangenter och sa: âAlla letar efter den.â Och sĂ„ Ă„tervĂ€nde han till att med ett finger hamra pĂ„ samma tangent igen, kling, kling, kling och tillade förtjust: âMen jag har hittat denâ.
Om det Àr nÄgot samhÀllet i sin helhet bör motarbeta bestÀmt Àr det just den typen av attityder. Ty vad mÀnniskor, som tror att allt cirklar kring dem och deras endimensionella och ytliga vÀrldsbild, Àr villiga att göra för att inte fÄ sin förestÀllningsvÀrld ifrÄgasatt har egentligen inga grÀnser. Det gör hela förhÄllningssÀttet inte bara korkat. Men ocksÄ mycket farligt.