Aleksander Gabelic: Vem bryr sig om Bosnien?

Om en stat inte fungerar och människorna förlorar hoppet är alternativet krig inte långt borta.

Carl Bildt under sitt medlaruppdrag i Bosnien 1996.

Carl Bildt under sitt medlaruppdrag i Bosnien 1996.

Foto: Björn Larsson Ask/TT

Gästkrönika2019-03-07 16:00
Detta är en ledare. Correns ledarsida är borgerlig. Tidningen står fri och obunden från alla partier.

Det är över tjugo år sedan krigen på Balkan rasade med närmare trehundra tusen döda och miljontals flyktingar. Vi tog emot åttiotusen människor från krigen i forna Jugoslavien. Majoriteten av de som fick fristad i Sverige kom från Bosnien. Sverige hade genom Carl Bildt en ledande roll i fredsarbetet.

Bildt var med och arbetade fram fredsavtalet på en gammal flygbas i Dayton i USA. Daytonavtalet lade även grunden till en ny konstitution för Bosnien som skulle både dela och samla de tre dominerande folkgrupperna, serber, kroater och bosniska muslimer.

Daytonavtalet utgjorde en grund för att vända fokus från krig till statsbyggande. Ambitionen var bra och nödvändig efter att omvärlden länge svikit människorna i Bosnien. Många har glömt de dagliga nyhetsrapporteringarna om bombningar av Sarajevo och andra städer i det sargade Bosnien.

Tiden går och vad som händer i forna Jugoslavien är inte längre på den världspolitiska agendan. Vad blev egentligen resultatet av Daytonavtalet?

Jag minns när jag var riksdagsledamot så försökte jag lyfta frågan om Daytonavtalet. Ingen var intresserad och minst av alla Carl Bildt.

Idag är Bosnien en dysfunktionell stat som i praktiken inte fungerar mer än på pappret. Statsbildningen konserverar krigets etniska demografi. All kraft går till att administrera staten och de två entiteterna.

En administration som bara värna om sina etniska, politiska och ekonomiska intressen och som slukar stora resurser till liten nytta. Om inte EU och omvärlden gett ekonomiskt stöd till Bosnien så hade landet kollapsat.

Många unga människor från alla folkgrupper har lämnat landet för det finns ingen framtid. Därtill har extrema grupper kommit från Mellanöstern med en annan agenda än Bosniens bästa.

Vad vill omvärlden egentligen med Bosnien? Det enklaste svaret är att de inte ska börjar kriga igen. Men om en stat inte fungerar och människorna förlorar hoppet är alternativet krig inte långt borta.

Ingen vill utvärdera Daytonavtalet för slutsatserna lär bli obekväma.

Tankar på att skriva om avtalet eller göra en nystart har lyfts fram men viftats bort då ingen av de politiska ledarna i Bosnien har något intresse av förändringar. De vill ha kvar sina etniska enklaver och privilegier. Bosnienserberna har sitt Republiks Srbska medan muslimerna och kroaterna får samsas om den andra halvan. Ingen är nöjd men ingen vill trots ibland högljudd kritik heller egentligen ändra något.

Ja, stackars människor, som först fick genomlida svek, ett fruktansvärt krig och sedan ett ointresse av omvärlden att hjälpa dem till en bättre framtid.

Carl Bildt tillbringar mycket tid i sitt sommarhus på ön Korcula i Kroatien. Han är ofta i regionen och borde rimligen vara självkritisk. Det är kanske inte hans starkaste gren.

Men de som skapade Daytonavtalet bär ett ansvar. Kritiken mot avtalet bemöts ofta med standardfrasen, även av Bildt, att det får bosnierna själva ta ansvar för. Bosnien har ansökt om medlemskap i EU. Det lär dröja.

I Sverige finns över hundra tusen människor med rötter i Bosnien. Inför kommande val till Europaparlamentet bör Sverige tydligt deklarera vad man vill göra för Bosnien och dess möjligheter att bli medlemmar i EU och hur landet ska kunna komma vidare från Daytonavtalet och dess destruktiva konstitution.