Jag tog mig den språkliga friheten att skriva "ju enklare, ju godare" i ett inlägg på Instagram. Skriver man språkspalt så får man förstås räkna med språkligt vaksamma ögon omkring sig. Mycket riktigt fick jag frågan om det verkligen var så lyckat formulerat. Skriver man ju ska man väl också skriva desto? Ju enklare, desto godare, alltså.
Jo, i de flesta fall hade jag skrivit så. Ju–desto är det vanligaste och mest etablerade. Varianten ju–ju är dock inte alldeles ovanlig. Någon gång ser man även desto–desto, vilket i mitt tycke låter mer avvikande.
Det hela är ett bra exempel på hur sammanhanget styr formuleringen. I en något striktare kontext är ju–desto att föredra. Då hakar ingen upp sig i onödan.
I det här fallet däremot tyckte jag att det lät lite roligt, helt enkelt.
Det har också att göra med att det är en så kort mening. Med fler ord mellan de två leden hade det passat sämre. Vem vet, kanske hade jag någonstans i bakhuvudet Johan Henric Kellgrens satiriska 1700-talsdikt "Dumboms leverne" och dess rader "ju simplare, ju enklare".
Och om nu någon undrar vad som, enligt mig, är som godast när det är som enklast är svaret – pasta.
Daniel Erlandsson skriver språkkrönika varje måndag. Skicka frågor och synpunkter till daniel.erlandsson@ostgotamedia.se