Om jag ska byta tak pÄ kÄken sÄ vet jag inte vilken takfirma jag ska anlita, men jag vet vilken jag INTE ska vÀlja.
Samma sak om jag ska anlÀgga ett nytt vÄtrum i huset, hyra en golvslip eller förse infarten med en grind. Det kan verka fÄnigt, men jag har en lista i min bil pÄ hantverkare som jag aldrig nÄgonsin ska kontakta.
Jag ser mÄnga av dem varje morgon, eftersom min egen bilvÀg till jobbet gÄr via ett industriomrÄde som mÄnga hantverkare utgÄr ifrÄn nÀr de ska pÄ uppdrag.
Det som förenar företagen pÄ min lista Àr att de kör omkring i firmabilar med stora logotyper, som Àr lÀtta att lÀgga pÄ minnet.
Och att de kör som svin.
Hastigheten i sig struntar jag i, men hÀr handlar det om vÄrdslöshet, att köra slalom sÄ att andra fÄr tvÀrnita, att blinka med helljusen till andra trafikanter och till och med att peka finger Ät en pensionÀr som inte flyttade sig tillrÀckligt snabbt ur hantverkarens körfÀlt.
Slogans som âgediget hantverkâ, âansvarsfulltâ, âmed noggrannheten i fokusâ och âgenuint kunnandeâ faller platt till marken om den som rattar firmabilen beter sig som en idiot.
De kan pĂ„stĂ„ hur mĂ„nga gĂ„nger som helst att de Ă€r trygga, pĂ„litliga och âkvalitetssĂ€kradeâ.
Mig kvittar det.
Föraren KAN naturligtvis vara en fantastisk hantverkare â men sorry â mitt förtroende Ă€r redan förbrukat.
Lek med tanken att andra yrkesgrupper, som man Àr beroende av och verkligen vill kunna lita pÄ, frontade sitt jobb pÄ en bil och framförde den som en sönderstressad dÄre.
En hjÀrnkirurg, en bilmekaniker, ett vÄrdbitrÀde, en kiropraktor, en advokat, en psykolog, en barnmorska . . .
Man kan inte ha en jacka, eller en bil, dÀr man bedyrar att man stÄr för kvalitet, noggrannhet och ett gediget yrkeskunnande, samtidigt som man utsÀtter medmÀnniskor för fara, eller Àr allmÀnt vÄrdslös. Inte i min vÀrld i alla fall.
Man bör skilja pÄ yrkesroll och privatliv. Men om privatpersonen lever och agerar tvÀrt emot vad personen pÄstÄr sig stÄ för i yrkesrollen solkas trovÀrdigheten.
I min ungdom var jag vÀldigt förtjust i en svensk vissÄngare.
Han skrev sÄ inlevelsefullt om hur han och hans fru kÀmpade med sin relation, trots smÄbarnsÄrens kalabalik och stÀndiga yttre pÄfrestningar.
Hur viktigt det Àr att inte ge upp, att vara sanna mot varandra.
Det var sÄ öppet och naket och Àrligt, tyckte den 25-Äriga och mÄhÀnda naiva Carina.
Jag var helt sÄld pÄ framför allt hans texter. Jag lyssnade pÄ hans musik stÀndigt och jÀmt, och fick till min oförstÀllda lycka intervjua honom en gÄng.
SÄ hamnade jag pÄ efterfesten till en visfestival nÄgra Är dÀrpÄ.
En bit bort satt han. Min idol.
NÄgra timmar tidigare hade han Äterigen inlevelsefullt sjungit om sin fru, deras kÀrlek och deras kamper.
I knĂ€t hade han nu en 15â20 Ă„r yngre tjej. Hans hĂ€nder var överallt pĂ„ hennes kropp.
Jag lyssnade aldrig mer pÄ hans skivor.