En läsare berättar om en kontorschef som hävdade att brev inte borde avslutas med "Med vänlig hälsning". I själva begreppet hälsning ligger en vänlighet, alltså räcker det att skriva "Hälsningar", lyder tanken.
Ja, hur avslutas egentligen ett brev, eller ett mejl som det oftast är i dag, på lämpligt sätt? Jag har förståelse för kontorschefens resonemang och följer det ofta i praktiken, utan att kanske fundera så mycket på saken.
Det är förstås oproblematisk att skriva Med vänlig hälsning, men jag tycker nog att bara ett Hälsningar känns en aning mer personligt.
Avslutningsfraserna kan placeras in på en skala med de mest formella i ena änden och de mest personliga i den andra. Sedan är det nog ganska individuellt hur man uppfattar dem. En del tycker att "Vänligen" är direkt ovänligt. Någonstans i mitten kanske sådant som ett hurtigt "Allt gott" hamnar. Ett "Trevlig helg!" visar att avsändaren i alla fall är uppmärksam på vilken dag det är och inte skriver helt standardiserat.
Personligen kan jag tycka att förkortningar som MVH ser trista ut – vänligheten ter sig något tillknäppt i förkortad form.
En herre jag ibland pratar med avslutar telefonsamtal med "fridens liljor" – det låter trevligt!
Men vad som har blivit riktigt svårt i dag är snarare smileys. När, till vem och hur de ska användas kräver utvecklad känsla för digital ton.
Daniel Erlandsson skriver språkkrönika varje måndag. Skicka frågor och synpunkter till daniel.erlandsson@ostgotamedia.se