Insändare Kommentar till "Kvaliteten ska vara i fokus", 9/3.

Mot det grundläggande resonemanget i Annika Krutzéns inlägg har jag inget att invända – men hon skriver inte hela sanningen. Upphandlingens ”baksida” är, att den ställer mycket höga krav på upphandlaren – i detta fall kommunen. Under min tid som ambulansöverläkare i Östergötland upphandlades ambulansentreprenaderna två gånger – i båda fallen affärer på i storleksordningen en halv miljard sett till respektive period.

Landstingets chefsupphandlare guidade oss på ett mycket professionellt sätt genom formalia. Bland mycket annat klargjorde han två fundamenta:

1. Upphandlingunderlaget måste vara mycket väl utformat. Dåliga upphandlingsunderlag ger hög risk för dåliga slutresultat, där upphandlaren inte får, vad man tänkt sig, för det står inte i underlaget.

2. Man måste inte välja lägsta pris, utan kan skriva in i underlaget, att beslut fattas utifrån en helhetsbedömning, där flera definierade faktorer vägs in, varpå en totalbedömning görs, vilket anbud som bäst motsvarar ställda krav.

Genom åren har åtskilliga mediereportage beskrivit resultatet av uppenbarligen uselt skrivna upphandlingsunderlag, som dels orsakat problem för vårdtagare/klienter etc och dels fått den upphandlande organisationen att stå med ändan bar, ”för det var ju inte så här vi hade tänkt oss”.

I skrivande stund känner jag inte till kompetensen hos upphandlarna inom Linköpings kommun. Det är bara att hoppas på, att dessa kan sin sak. Då bör resultatet blir bra, och varken anställda, patienter/brukare/klienter eller anhöriga behöver vara oroliga. Men efter en inkompetent skött upphandling kan resultatet i värsta fall bli bedrövligt.

Bror Gårdelöf

ambulansöverläkare i Östergötland 1987–2001