Trine Vikinge (C) (“Ovärdigt, Sara Skyttedal!“, 15/1) och Bengt Olsson (“Gå hem och läs historia“, 19/1) kritiserar Sara Skyttedal (KD) för hennes ordval. Jag kan också tycka att Skyttedals uttalande var onödigt hårt. Nu tror jag inte att hon syftade till en jämförelse med Quislings dystra förräderi, utan att hon enbart använde ordet som synonymt med en svikare, vilket nog är hur de flesta uppfattar det.
Däremot har jag full förståelse för hennes frustration och vrede över den ohederliga alliansen som januariöverenskommelsen innebär. Skyttedal tillhörde ju dem som kämpat för att få bort den tidigare lika ohederliga decemberöverenskommelsen. Jag kan också tycka att hennes uttalande inte var värre än alla dessa hårda, smutsiga, ord som använts av andra partiföreträdare både före och efter valet. Hur många gånger har jag till exempel inte hört de drygt en miljon SD-väljarna kallas för rasister.
Tyvärr verkar det som att våra politiker nu för tiden saknar alla moraliska spärrar i sin marknadsföring. I motsats till affärsidkare och andra företagare som inte står upp och svärtar ner sina konkurrenters varor utan på sin höjd säger att vi har de bästa så hör man ständigt partiföreträdare som talar mer om sina motståndares dåliga politik än att beskriva vad de själva vill åstadkomma och kämpar för. Det verkar som att vissa partiföreträdare inte har något mer att komma med än att enbart hindra ett annat parti att få inflytande. Det verkar sjukt.
Jag blev både ledsen och beklämd när jag hörde vår statsminister i sitt tal i presskonferensen omedelbart efter att riksdagen röstat fram honom som ledare för vårt land yttra att han nu var tillfredsställd med att ett främlingsfientligt parti som stämplar mot judar nu inte får något inflytande. Tyvärr drog han sig inte för att slå på den som redan låg och dessutom med en lögn om att SD stämplar mot judar.
En vrede stiger inom en när man hör vår statsministers uttalande när SD är det enda riksdagsparti som föreslagit att Sverige bör flytta sin ambassad från Tel Aviv till Jerusalem för att erkänna Jerusalem som Israels huvudstad.
Samtidigt har statsministern nyligen styrt en regering som med sin utrikesminister har gått i spetsen för och verkat för i både EU och FN att den lilla staten Israel skall ställas till svars och hållas tillbaka. Dessutom har våra skattepengar fått obehindrat gå som bistånd till terrororganisationer som har som målsättning att förinta den israeliska staten. Vet då inte statsministern och den tidigare utrikesministern att det bor cirka sju miljoner judar i Israel som kan bli stämplade för livet.
Jag tillhör dem som hoppas på ett betydligt mildare, rättfärdigare, och mera demokratiskt klimat i vår politik. Vad jag vänder mig mot är den dubbelmoral från partier som vill bakbinda vissa väljargrupper för att göra deras mandat värdelösa. Det är ett högst odemokratiskt tilltag som sannolikt kommer att på sikt straffas.
Sigvard Henriksson