Nyansera bilden av Putins Ryssland

12 januari 2017 06:00

Folk- och försvarskonferensen i Sälen har väckt många åsikter från det förflutna. Från moderatpolitiker, Correnledare och krönikör: ”Rysslands militära aggression”, ”förbättra svensk försvars- och säkerhetspolitik”, ”statens kärna bör gå före exempelvis höjda barnbidrag”, ”Ryssland och Vladimir Putin har en annan och starkare ställning än för några år sedan”.

De hotfulla scenarierna påminner om McCarthy-tidens 50-talsjakt på främmande antagonister (då kommunister), samtidigt som vapenupprustningsmanin idag känns både föråldrad och ociviliserad. Särskilt när stormakternas strategiska intresseområden med sina allierade (i västerlandet Nato) är stabilt förankrade i sina positioner.

Visst, det finns en oförutsebarhet från både stormakterna och arabländerna. Det som generalsekreteraren i Nato, Jens Stoltenberg, talar om i tv-samtalet med Reinfeldt. Vad gäller förhållandet till Ryssland säger han att de ska mötas med ”styrka, fasthet”, men också med ”dialog och öppenhet”. Han tillägger ”vi kan inte isolera Ryssland”. En klok insikt som uppenbarligen framför allt Alliansen i Sverige har lyckats förtränga i sin skrämselpropaganda, kopplat till krav på ökade försvarsanslag.

Samtidigt är det olyckligt att alla som idag fördömer Putins styre inte har klargjort dess bakgrund. I tv:s Dokument utifrån (”Att skapa en Putin”) 20/6 får vi genom intervjuer med nationalekonomen Jeffrey Sachs och andra initierade aktörer information om hur omvärlden mötte Rysslands djupa kris.

Den kris som orsakades av Jeltsins härjande med stöd av tvivelaktiga utländska rådgivare och Jegor Gajdars ”chockterapi”. Det som fick till följd utförsäljning av nationens tillgångar till oligarkerna, och en inflationsekonomi som försatte folket i största fattigdom och nöd.

Då visade G7-länderna inget intresse för att hjälpa ett bankrutt Ryssland med skuldavskrivningar, bistånd – till stöd för”demokratiseringsprocessen” och ett närmande till Europa. Bush den äldre sa blankt nej, senare också Clinton.

När senare Putin blev president år 2000, ”återgav landet återigen värdighet”, höjde pensioner och löner som tidigare inte utbetalats, så sökte han också ett närmande till EU – men utan framgång.

Jag skulle önska en mera nyanserad uppfattning av dagens Ryssland och inte bara som ett tillhygge för kravet på ökade försvarsanslag. Gärna inspirerad av de två programmen om Ryssland i Dokument utifrån.

Lars-Ola Johansson

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!