Insändare
De senaste två åren har jag inte kunnat ta med mig min permobil till landet i Blekinge. De tjugo åren innan har jag fått åka med specialfordon och fått med mig både permobil, manuell rullstol och respackning. När riksfärdtjänsten tillhörde landstinget stod det i anvisningarnas inledning att handikappade ska i möjligaste mån kunna leva ett liv som andra människor. Den formuleringen togs sedan bort. När riksfärdtjänsten sedan övergick till Linköpings kommun så blev man hänvisad till att åka tåg med manuell rullstol.
Kommunen stödjer sig på riksfärdtjänstens bestämmelser som säger att man ska ta billigaste färdsätt och att man bara får ta med sig de hjälpmedel som behövs för själva transporten. Det tas ingen hänsyn till vad man behöver under vistelsen på resmålet.
Villkoren har försämrats innan tågen har anpassats för större handikappfordon, till exempel elrullstol. I regeringens proposition 2016/17:188 slås fast att ”Transportsystemet utformas så att det är användbart för personer med funktionsnedsättning.” Vidare står att ”trots positiv utveckling på området i form av ökat antal tillgängliga tåg- och busstationer, behöver åtgärder vidtas för att kartlägga hinder för tillgänglighet från ett så kallat hela-resan-perspektiv. Det kan till exempel gälla information, gångmiljö, hållplatser, trafiksystem, fordon och service.”
Under mina senaste resor har jag upptäckt att det är fordonen som är flaskhalsen. De är anpassade för manuell rullstol, inte eldrivna handikappfordon. Jag vänder mig mot att riksfärdtjänst med specialfordon dras in innan tågen är anpassade.
Det är särskilt SJ som inte har tillgängliga tåg. Många pendel- och regionaltåg har golv i samma höjd som plattformen och utrymme för att parkera fordonet in i vagnen. Det behöver inte vara ett stort ingrepp i tågen för att göra anpassningen. Det räcker med att en vagn i tåget är anpassad. Systemet fungerar inte om tåget ersätts med buss så driftsäkerheten hos bana och tåg måste ökas väsentligt.
Det är när man kommer fram som man oftast behöver sitt hjälpmedel. Det är ju därför man har ett hjälpmedel. Om man vill åka några kilometer för att se sig omkring eller åka och handla. På landet kan det vara fem kilometer eller mer till affären och då lämpar sig inte manuell rullstol. Jag uppfattar att det är diskriminering att inte låta oss ta med vårt hjälpmedel dit vi ska.