Diabetiker tvingas att tjata

En sensor som rapporterar blodsockret till en app är ett hjälpmedel som vissa diabetiker har tillgång till. Andra får klara sig med beydligt enklare metoder, påpekar skribenten.

En sensor som rapporterar blodsockret till en app är ett hjälpmedel som vissa diabetiker har tillgång till. Andra får klara sig med beydligt enklare metoder, påpekar skribenten.

Foto: Carina Glenning

Insändare2019-01-16 05:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Jag har ingen anledning att misstro Ulf Rosenqvist, överläkare och ansvarig för diabetesmottagningen på Motala lasarett, som uttalar sig i artikel 7/1. Forskningen går framåt, om än långsamt.

När man läser artikeln kan nog många få en bild av att det här inte är några problem längre. Hybridpump och en ”pratande sensor”, det är grejer det!

Det finns riktlinjer för vilka hjälpmedel du har rätt till som diabetiker. Sanningen är att Region Östergötland gör allt för att spara in på hjälpmedel, här sparas det på diabetikernas bekostnad och framtida hälsotillstånd.

Jag önskar att alla diabetiker kan få en ”fattigmanssensor” som Ulf Rosenqvist kallar den. Region Östergötland försöker i det längsta att ”pracka på” blodsockermätare med lösa teststickor. Hur tror ni det fungerar ute på till exempel en byggarbetsplats?

Under sjutton år har jag upplevt hur det sparas. Vår son fick typ 1-diabetes som 10-åring och maken insjuknade i typ 2 för åtta år sedan. Sonen lyckades vid 27 års ålder få en sensor. Han fick tjata i över två år.

Stick i fingret slipper man inte helt, men de blir mycket färre och du får en bättre koll på blodsockret eftersom du när som helst kan skanna av sensorn.

Min make ifrågasatte varför typ 2-diabetiker inte får en blodsockermätare. Det är ju billigare med en blodsockermätare och kostnaden för den, än att diabetikern får följdsjukdomar och amputerade ben.

Nej då, det behövdes inte, det skulle räcka med besök hos diabetessköterskan. Har du tur blir du kallad två gånger per år!

Maken köpte själv en blodsockermätare. Tack vare mätaren, kost och motion har han klarat sig utan medicin i åtta år.

Det här är så nonchalant. Många typ 2-diabetiker lever i tron att de har ett bra blodsockervärde. Det jag belyser gäller en vårdcentral i Linköping samt Linköping och Motala lasarett.

Ulf Rosenqvist ser positivt på framtiden, men erkänner att det kostar rätt mycket. Ja det kostar, men vad är kostnaden för komplikationer när diabetiker inte ens kan få en ”fattigmanssensor” eller en typ 2-diabetiker en blodsockermätare? Fungerar inte det mest basala så behövs inga hybridpumpar heller.

Förbannad mamma och fru