Insändare Svar på "Tänk på verkningsgraden", 2/11.

Järnvägsfrämjandet undviker konsekvent att diskutera frågan om behovet av nya stambanor i Sverige. Man är tydligen nöjd med att 1860-talets stambanor mellan Stockholm och Malmö respektive Göteborg fortsatt ska svara för järnvägsresandet. Vi är av en helt annan uppfattning och ser Ostlänken som det första steget för snabbare förbindelser till kontinenten i den transportkorridor som utvecklas av EU från Sverige till södra Italien.

Folke Örn undrar över ekonomin för bussförbindelser mellan Kisa och Åtvidaberg till Linköping. I genomsnitt subventioneras dessa resor med cirka 30 kronor. Det innebär att täckningsgraden nästan är 50 procent, vilket är målet. Det skiljer sig markant från tågresandet på Tjust- och Stångådalsbanorna där täckningsgraden är 10 procent och varje resa subventioneras med 428 kronor. Antalet resor med buss är ca 800 000, medan tågresenärerna på båda dessa sträckor tillsammans är ca 65 000.

Att så många resor görs med våra miljövänliga bussar beror på att de kan hämta resenären närmare hemmet och ansluta direkt till de stora arbetsplatser som ligger en bit ifrån centralstationerna. I Linköping gäller det till exempel Mjärdevi Science Park, Universitetssjukhuset och Linköpings universitet. Varför ska vi skjutsa så många en omväg när de kan ta sig direkt till arbetsplatsen? I Östergötland är det sträckan Mjölby–Norrköping som helt dominerar tågpendlandet med ca fyra miljoner påstigande.

I den tågutvecklingsplan som Regionen nu skickat ut på remiss pekas på behovet av en ny station väster om Vikingstad som kopplingspunkt mellan södra stambanan och Ostlänken. När nu arbetet med planeringen av Ostlänken genom Linköping går in i en ny fas är det angeläget att också väga in detta behov för de som kommer från Motala, Skänninge och Mjölby.

Mats Johansson

regionråd (S), Region Östergötland

Göran Gunnarsson

regionråd (C), Region Östergötland