Replik på "Kärnkraften bidrar med stabilitet", 8/9.

Camilla Brodin, KD, skriver om kärnkraftens klimatfördelar i en replik på vår debattartikel om förnybar elproduktion. Men i den rapport från Energiföretagen som Brodin hänvisar till finns inte ens något scenario där Vattenfall behåller de två reaktorerna Ringhals 1 och 2 eller där det byggs nya kärnkraftsanläggningar. Skälet är att det är alldeles för dyrt.

I promemorian från 2016 som Brodin hänvisar till angavs att produktionskostnaden för ny vindkraft var 51 öre per kilowattimme. Kostnaden för ny kärnkraft uppskattades till 54–63 öre/kWh. Därefter har skillnaden ökat markant. Energimyndigheten bedömer nu att produktionskostnaderna för ny vindkraft år 2020 är omkring 36 öre/kWh. Och i Storbritannien har staten, för det enda kvarvarande kärnkraftsprojektet, behövt garantera ett pris om cirka 116 öre/kWh under de första 35 åren. Det visar att ny kärnkraft skulle kräva enorma statliga subventioner.

Det är mot denna bakgrund man ska läsa Bloombergs nya årsrapport om att sol- och vindkraften förväntas öka sin andel av den globala elproduktionen från 7 till 48 procent år 2050, medan kärnkraften minskar från 10 till 5 procent.

Det är mycket positivt att Brodin vill fokusera på att säkra en trygg inhemsk elförsörjning samtidigt som vi hjälper våra grannländer att fasa ut kolet. Men faktum är att kärnkraften inte har någon betydelse för detta. Det kommer inte att byggas några nya reaktorer i Sverige, och vi kommer att ha kvar sex reaktorer. Och huruvida dessa ska livstidsförlängas eller inte kring 2040 kommer inte att avgöras de närmaste 10–15 åren. Därmed är kärnkraften en icke-fråga. Det som däremot kan ge en snabb och stor klimatnytta på kort sikt är om vindkraften fortsätter att byggas ut. 

Energimyndighetens kortsiktsprognos anger att vindkraften mer än fördubblas från 17 till 37 TWh mellan 2018 och 2022, medan solkraften fyrdubblas till cirka 1,3 TWh. Trots att elproduktionen från kärnkraft minskar med 13 TWh (när Ringhals 1 och 2 av ekonomiska och säkerhetsmässiga skäl tas ur drift) förväntas elexporten år 2022 uppgå till rekordhöga 29 TWh. Detta leder dels till omfattande utsläppsminskningar genom undanträngning av fossilkraft i våra grannländer och dels till att vi kan fortsätta elektrifiera transportsektorn och industrin utan att öka elimporten. 

Man kan också notera att Energimyndigheten nyligen konstaterar i en rapport att det är fullt möjligt med ett väl fungerande 100 procent förnybart elsystem om vindkraften och elnäten byggs ut. 

Linda Burenius, ordförande i 100 % förnybart