Krisläge! Oavsett om du pratar om ett företag, en människa eller ett parti finns det en kort period där det går att göra en räddningsinsats när botten är nådd. Det gäller att fånga momentet och studsa upp från botten. I det skedet är acceptans första steget mot förnyelse och omvandlingen därifrån kan bli förbluffande.
Den acceptansen har inte infunnit sig än hos Liberalerna. Den acceptansen måste till och lösningarna på Liberalernas situation finns inte internt utan ute hos människor i deras vardag. Tiden när ett parti anses veta bättre än sina väljare måste vara över. Vi kan ta EU-valet som tydligaste talande exemplet. Okritiskt ja-sägande och ökade avgifter och skatter är inte ett EU-budskap som svenska väljare attraheras av. De är positiva, men behåller ett kritiskt öga. Det är verkligheten!
Nyamko Sabuni var före sin tid. Hon var den minister som hade modet att stå upp för de mest ofria i en tid då detta inte var politiskt korrekt. Hon hade en uppriktig vilja att lyssna in den verklighet vi såg i vårt uppdrag att motverka alla former av hedersrelaterat våld och förtryck och för individens rätt till frihet. Nyamko hade förmågan att ställa frågor, lyssna, reflektera och vara lyhörd. Fördelen nu är att Nyamko gick ut i näringslivet och tog paus från politiken. Dessutom är Nyamkos viktigaste budskap att Liberalerna behöver fler och många ledande liberala röster på alla nivåer inom partiet.
Det första vi önskar hos en ny partiledare för Liberalerna är krisinsikt och acceptans att krisen bottnar betydligt djupare än i förklaringar kring vindriktning och otydlighet. Krisen är strukturell och kulturell!
Det andra vi vill se hos en partiledare för Liberalerna är att personen utgår från och i verkligheten för människor. En partiledare med förmågan att leda ett parti som bedriver en politik som fångar upp och bottnar i den omvälvande samhällsförändring som vi är inne i.
Vi tilltalas av Nyamkos syn på liberalism:
”Liberalismens kraft är att både klara av att för oss som har utbildning, arbete, bostad och hälsa, att säga att staten ska lägga i sig så lite som möjligt i våra liv. Vi vill ha den friheten. Men också förstå att det är bara genom staten som samhällets insatser kan skapa samma typ av frihet till dem som inte har den friheten. Det kan handla om personer med funktionsnedsättning som behöver assistans, barn och unga som lever med hedersförtryck eller andra utsatta grupper. Det finns det som Bertil Ohlin kallade det glömda Sverige. Det handlar om ta ett dubbelgrepp.”
Av alla tre mycket kompetenta partiledarkandidater är Nyamko Sabuni den som har bäst förmåga att få till en nystart och en omvandlingsresa. Hon kan leda ett parti som kan göra liberal politik av det människor gläds och räds av kring matborden. Det kan lägga en ny grund för Liberalerna som ett nytt, modernt och inte minst relevant parti.
Gustaf Appelberg (L), Andreas Viborg (L), Göran Carlsson (L), Thomas Bystedt (L), Johan Thorén (L), Sofia Norlin (L), Andrea Nima Stenekvist (L), Monica Holtstad (L), Reidar Svedahl (L), Marie Asmarson (L)