De så kallade feriejobben har skapat en het politisk debatt under våren. Dessa jobb, som kommunen tillhandahåller ungdomar med syftet att ge en anställning snarare än att utföra kommunala tjänster, har omfamnats av både höger och vänster. Båda sidor missförstår dock feriejobbens grundläggande problem – arbete och arbetslivserfarenhet uppstår i näringslivet, inte genom konstgjorda kommunala anställningar.
Feriejobben beräknas kosta Linköpings skattebetalare drygt 10 miljoner kronor under sommaren 2019. Detta samtidigt som Linköpings ekonomi går mot tuffare tider och behov av besparingar står för dörren. Åren då kommunens budget slentrianmässigt kunde höjas varje år är över, och särskilt borgerliga politiker bör ställa sig frågan vad de vill prioritera. Hur ansvarsfullt är det att lägga 10 miljoner kronor av skattebetalarnas pengar varje sommar på anställningar som kommunen i grunden inte behöver? Dessa resurser skulle istället på lång sikt kunna användas för att underlätta för Linköpings företagare och entreprenörer – som skapar jobb på riktigt, inte på papperet.
Framförallt de borgerliga partierna i Linköping bör påminna sig själva om att riktiga jobb och möjligheter skapas av entreprenörer och företagare – inte av politiker. Den franska politikern Frédéric Bastiat skrev en gång satiriskt att det skulle skapas massor av jobb om skogshuggare enbart fick svinga yxan med vänster hand. Resonemang likt dessa har på fullt allvar framförts av feriejobbens förespråkare. Exempelvis har förslaget om att låta klippa Linköpings gräsmattor två gånger i månaden istället för en lagts fram som en jobbskapande ide. Något som verkar ha glömts bort är att ett jobb inte är en allmosa eller en statistisk siffra, utan något som skapar värde för medborgaren.
Feriejobben är inte bara ett skatteslöseri utan riskerar även att slå undan benen för riktiga jobb i det privata näringslivet. Lönerna är nämligen långt ifrån konkurrensmässigt satta. Kommunens timlön för en 19-åring ligger på 119 kronor medan många ungdomar i samma ålder arbetar för betydligt mindre inom exempelvis restaurangbranschen. Detta är dels en orättvisa mot de småföretagare som sliter för att verksamheten ska gå runt, men det motverkar också det arbetsmarknadsmässiga syftet. Om Linköpings ungdomar ska få större möjligheter och incitament till sitt första jobb ligger svaret i att underlätta för stadens företagare – inte konkurrera med dem.
Feriejobben är helt enkelt ineffektiv arbetsmarknadspolitik. Det är dags att borgerliga partier återigen börjar värdera den fria marknaden och inte fastnar i vänsterns världsbild. Det offentliga och politiken är inte svaret på samhällets alla problem, och att våga säga nej till kommunala feriejobb är det minsta man kan begära av den som tror på näringslivet. Om det är sommarjobb till Linköpings ungdomar som är målet satsa då på entreprenörskap och företagande – inte kommunala låtsasjobb.
Henrik Dalgard
1:e vice distriktsordförande för MUF Östergötland
Adam Danieli
vice ordförande för Fria Moderata Studentförbundet