I slutet av förra veckan hölls en otroligt viktig rättegång som, vid en fällande dom, riskerar att förändra sättet vi ser på internet. Bredbandsbolaget står åtalade av en rad olika mediebolag, anklagade för medhjälp till upphovsrättsbrott för att man genom deras bredbandstjänster kan komma åt olika fildelningssidor.

Domen, som kommer i november, kan göra att bredbandsleverantörer tvingas att blockera sidor som kan användas för olaglig fildelning. Vid en första anblick kan det verka bra, men med lite eftertanke står det klart att det vore både verkningslöst och farligt. Verkningslöst, eftersom det ändå är otroligt lätt att kringgå en blockering, och farligt, för att det radikalt ändrar den frihet som gjort internet så fantastiskt.

När en bredbandsleverantör får denna makt och ansvar så ändras deras roll från att tillhandahålla en tjänst till att leka polis. Det blir privatägda bolag snarare än statliga myndigheter som tvingas bestämma om en sida bryter mot lagen. Inte ens posten har ansvar för de som skickar olagliga varor – men av någon anledning vill vi på internet ge bredbandsleverantörer just det ansvaret.

Detta gör det också lättare för dessa bolag att kunna blockera sidor de ogillar. Det kan vara moraliskt tveksamma eller olagliga sidor, men det kan också vara sidor som marknadsför en konkurrent eller en avvikande politisk ideologi. Ett förändrat internet, där blockering blir acceptabelt, kan skapa ett internet som ser olika ut för olika personer beroende på var de bor och hur mycket de betalar.

Dagens upphovsrättslag är begränsad till att den fortfarande ser nästan likadan ut som den gjorde när den först skrevs för tvåhundra år sedan, trots att dess implementering i praktiken ändrats radikalt av internetrevolutionen. Som följd finns i dag knappt en enda levande människa som aldrig brutit mot upphovsrättslagen – genom att ha laddat ned en film, att ha spridit en bild utan tillstånd på Facebook, eller något helt annat. Som följd skulle en blockeringspraxis öppna upp för en möjlighet att stänga ned många sidor som faktiskt bryter mot denna uråldrade lag. Vill vi ha en framtid där en bredbandsleverantör, med lagen på sin sida, kan blockera ett politiskt partis webbsida? Eller en blogg? Eller en sida som Wikileaks, som i än högre grad än Pirate Bay består av upphovsrättsskyddat material?

När internet blir en allt större del av vår närvaro, en allt tydligare kraft i samhället som är i stort sett obligatorisk vid handel, social kontakt, jobb, utbildning och myndighetskontakt, blir de internetrelaterade frågorna också allt viktigare. Trots detta vill ytterst få partier ens röra dessa frågor. Piratpartiet är det enda partiet som tror på framtiden, som tror på tekniken, och tror att vi kan komma längre om vi bara tänker längre.

Anton Nordenfur

partiorganisatör Piratpartiet