I höstas beslutade Arla att flytta tillverkningen av osten från Boxholm till Östersund. Vi inom Arla – både bönder och tjänstemän – tycker att det är tråkigt att behöva fatta ett sådant beslut. Vi förstår att det finns ett starkt motstånd mot flytten, men vi gör det för att maximera möjligheterna för bönderna att fortsätta investera i sina gårdar och därigenom säkerställa fortsatt svensk mjölkproduktion. Mjölken från Arlabönderna i området kommer att användas i bland annat Linköpings mejeri i stället.
I Sverige lägger en mjölkbonde ned varannan dag, bara två i veckan satsar och investerar i utökad produktion. Endast genom att ge bönderna rätt ekonomiska förutsättningar så att fler vågar investera i sina gårdar kan vi stoppa nedgången. Böndernas mjölkpris är en viktig komponent i gårdarnas ekonomi, och mjölkpriset bygger på allt Arla tjänar, och därmed allt Arla sparar.
Via flytten av produktionen till mejeriet i Östersund sparar vi 13 miljoner kronor per år. Någon kanske tycker att Arlabönderna borde ta ett större samhällsansvar och inte genomföra denna flytt. Men om man resonerar så, vill man att bönderna ska subventionera en ostproduktion som svenska konsumenter inte är beredda att stötta när de röstar med sina köp varje dag.
Endast en av hundra ostar som säljs i Sverige är tillverkad i Boxholm, och långt mindre än hälften av dessa säljs till ordinarie pris, de andra säljs på kampanj till priser som i princip enbart täcker de löpande kostnaderna. Vi ser samma utveckling i hela Sverige, och även om Boxholmsostens vänner säkert stolt köper sin Boxholmsost till ordinarie pris så är de endast en liten del av marknaden, tyvärr.
13 miljoner kronor delat på alla Arlabönder är cirka 1 000 kronor per gård och år. 1 000 kronor gör kanske varken till eller från på en investering i storleksordningen 5 till 10 miljoner kronor på gårdsnivå, men slår vi ihop effekten av alla hundratals besparingar som Arla gör så kommer en svensk mjölkgård med 80–100 kor inom två år få ytterligare 300 000 kronor mer för sin mjölk per år. Skulle Arla inte konstant driva effektiviseringar skulle bönderna definitivt inte ha samma framtidstro och inte heller klara sig i en allt hårdare internationell konkurrens. Det är därför de flesta av Arlas bönder stöttar våra effektiviseringar – även om det krävs mod för att stå upp för beslut som rör sin närmaste omgivning.
Mot bakgrund av detta tycker jag att det är tråkigt att vissa personer inom Boxholmsostens vänner, som säger sig värna om det lilla och lokala, pekar ut bönder i området och för ett resonemang som gör att konsumenter väljer bort en lokal gårdsbutik. Arlabönderna skräms inte heller till tystnad. De vet vad som är nödvändigt för att säkra en framtida svensk mjölkproduktion, en produktion som säkerställer öppna landskap, utveckling av den mest hållbara mjölkproduktionen i världen och tiotusentals jobb på landsbygden.
Min förhoppning är att även Boxholmsostens vänner kommer till samma förståelse.
Patrik Hansson
vd Arla Sverige