Replik på "Kommunen har ett brett perspektiv", 26/8, Edlund (S), Rydhagen (MP), Andersson (L).
I mitt inlägg 24/8 framfördes fyra påståenden vad gäller kommunens agerande i den aktuella markaffären i Djurgården. Man har sålt marken för billigt och överfört 25 miljoner kronor till ett utvalt företag, åsidosatt koalitionens program, gått förbi Stångåstaden hyresgäster i processen samt uteslutit Linköpingsföretagen från anbudsgivningen. Det är betecknande för kvaliteten i ärendets process och beslutsinnehåll att Socialdemokraterna i sitt svar inte kan svara på de sakfrågor jag tar upp. Istället får vi ett innehållslöst svar på temat "kommunen har ett brett perspektiv".
Man försöker dock med två nya argument. Dels det märkliga påståendet att genom att begränsa konkurrensen i denna markförsäljning har kommunen ökat konkurrensen. Vidare menar S att kommunen därmed banat väg för ett ökat byggande och lägre hyror. Detta stämmer inte. Det vore värdefullt om Kristina Edlund kan ta sig tid att läsa de avtal hon försvarar. Det finns inga krav på att den av henne särskilt utvalda köparen ska leverera lägre hyror än normalt.
Andra kommuner ställer sådana krav, men det orkade S i Linköping inte med. Det finns vidare inga krav i avtalen på att dessa bostäder ska färdigställas i närtid, utan först om fem år. Andra kommuner ställer på grund av bostadsbristen krav på snabbt färdigställande inom två år. Om S i Linköping hade brytt sig om att basera beslut i ärendet på sakkunskap, hade man kunnat konstatera att marknaden är segmenterad. Företag som är stora på förvaltning är sällan bäst på att bygga nytt. Genom att klumpa ihop krav på förvaltning med krav på nybyggnation i samma upphandling har man lyckats få såväl ett lägre pris på Stångåstadens sålda bostäder som ett lägre pris på marken för nybyggnation.
Linköping är en kommun som har haft en av landets mest transparenta och rena processer för markförsäljning. Denna transparens är noggrant stadfäst i koalitionens program. Socialdemokraternas avsteg mot denna goda tradition var anledningen till oppositionens kraftfulla agerande. Den goda traditionen etablerades på 90-talet efter tråkiga historier på 70–80-talen där processen var korrumperad och mutor skulle erläggas. Kristina Edlund bör tänka sig noga för innan hon bryter mot gällande program för koalitionen, bryter med den rena och transparenta process vi haft i Linköping under de senaste 20 åren och slår in på den gamla vägen med dolda processer som förr eller senare slutar i korruption.