Sverige ger därmed upp principen om ett jämlikt medborgarskap. För att ett samhälle ska hålla ihop måste beslutsfattare och makthavare ha en etisk kompass och kunna stå upp för grundläggande värderingar.
Ett jämlikt medborgarskap är en princip som är värd att hålla fast vid i ett liberalt och demokratiskt samhälle. Det är inte enbart en fråga för nya svenskar, utan för alla som har ett intresse av att medborgarskapet är rättfärdigt inrättat. Ett samhälle utan etiska principer vittrar snart sönder.
Jag vet precis hur viktigt språket är och hur stor roll det spelar för integration, inkludering och inflytande. Jag är Sverigefinne och alltså rättighetsbärare av ett lagstadgat minoritetsspråk. Jag leder en folkhögskola där majoriteten av deltagarna är nya svenskar.
Många av våra kurser och verksamheter riktar sig till personer som vill lära sig svenska och förstå hur Sverige fungerar. Våra deltagare lär sig att läsa, skriva, prata och förstå. De lär sig samhällskunskap och matematik samt viss kunskap om lagar och villkor i arbetslivet.
Ibland ingår ämnen som etik, människans livsvillkor, samt begrepp inom vård och omsorg. Allt det som de föreslagna obligatoriska språktesterna ska innehålla, och lite till. För ja, språket är definitivt en förutsättning för att kunna förverkliga sitt medborgarskap på olika sätt.
På folkhögskolan ser jag hur viktigt språket är och att deltagarnas vilja att lära sig svenska är obegränsad. Vi pratar, studerar vårt lokalsamhälle och Sverige. Vi jämför med allas hemländer, vi besöker arbetsplatser, upplever teater, sport och musik. Och vi blir varse hur våra olika språk berikar oss – och i slutändan även samhället.
Det är grunden för hur kunskap bildas och inhämtas, det är så bildning och integration ser ut i praktiken. Ett villkorat medborgarskap och ett hot om underkänt på ett prov har ingen konstruktiv funktion i vår verklighet.
Det finns evidens för att språk-och kunskapskrav försenar invandrares integration. All tillgänglig forskning pekar på att bland de viktigaste insatserna för en fungerande integration av vuxna i första generationen är fungerande undervisningssystem.
Därför är det smärtsamt att vi som folkhögskola, enligt statens regelverk, varje termin tvingas neka utbildningsplats för drygt 100 sökande till våra kurser.
Jag menar att det är i den änden migrationspolitiken måste börja. Det borde vara uppenbart för alla att politikerna bör satsa först och främst på utbildningssystemet och tillgodose behovet av kurser i svenska och samhällskunskap. Inte kräva språk- och allmänbildningstest av nyanlända utan att ge dem rimliga förutsättningar för att kunna göra detta.
Vuxenundervisning i svenska språket, inklusive SFI, måste därför få verktyg för att kunna bedriva en likvärdig och kvalitetssäkrad verksamhet för alla som vill och behöver den.
Det är då som vi kan få tillbaka trovärdigheten för migrations- och integrationspolitiken istället för att den fortsätter att vara ett verktyg för populism, kohandel och signalpolitiska utspel.
Så måtte våra folkvalda rösta mot det orealistiska och ogenomtänkta förslaget om språkkrav och istället satsa på en struktur där alla potentiella medborgare får en chans att lära sig svenska.