Det som inte diskuteras och det som gör kärnkraften till en del av det globala uppvärmningsproblemet är dess bidrag till temperaturökning genom spillvärme men också dess elkraftgenerering med efterföljande värmeproduktion.
Av den totala energiproduktionen från svensk kärnkraft om 181 TWh/år, genereras 66 TWh el och 115 TWh spillvärme per år (Energimyndigheten: Energy in Sweden 2021). Hur ska man förstå om denna spillvärme har någon betydelse för klimatet? Är det inte så att spillvärmen snabbt späds ut och inte går att märka eller ens mäta.
Blickar vi ut i världen finns det i dag cirka 440 kärnkraftverk med en total kärnenergiproduktion av cirka 6900 TWh/år (BP Statistical review of world energy 2020), vilket ger ett ungefärligt spillvärmeutsläpp på cirka 4400 TWh/år.
Knappast någon av oss har en känsla för storleken och betydelsen av detta värmeutsläpp, så låt oss omforma detta till något begripligt och handfast. Anta som ett tankeexperiment, att vi kunde samla och kyla alla världens kärnkraftverk i sjön Vättern (i stället för i världshaven), det vill säga vi skulle tillföra en värmemängd om cirka 4400 TWh varje år. Under år 1 skulle vi öka temperaturen från ursprungliga 12 grader C till 61 grader, i slutet av år 2 når vi 100 grader C. Se bilden framför er, hela Vättern kokar, dag ut och dag in. Skulle vi i stället, för åskådlighetens skull, tömma all Vätterns vatten i en 90 cm djup bassäng och använda denna som kylbassäng, så täcker bassängen hela Götaland. Tänk bilden, en bassäng stor som hela Götaland kokar kontinuerligt på grund av spillvärmen från kärnkraftverken och värmer atmosfären.
Nu kyls ju inte kärnkraftverken i en konstgjord bassäng stor som Götaland utan av hav som Östersjön, Atlanten, Stilla havet etcetera. All värme hamnar där och vi kan knappt mäta det annat än i direkt anslutning till kraftverkens kylvattenutsläpp …. värmen späds ut. Likväl värms haven och atmosfären upp. ”The solution to pollution is dilution”. (Om föroreningar späds ut så har problemet lösts). Det konceptet blev ingen framgångssaga för vår uppfattning hur föroreningsproblematiken skulle lösas. Visst finns tankesättet kvar, men ersätts alltmer av att mäta totalbeloppen av förorenade utsläpp. Kanske är det dags att göra detta även med värme. Värme förintas inte, den finns kvar, späds ut och kyls slutligen av mot en frysskåpskall stratosfär. Energiproduktion från fossila bränslen och uran adderar värme till jordklotet (vi hämtar råvarorna från jorden och ”eldar upp dem”), medans energiproduktion från vatten, vind och sol, inte tillför nettovärme. En solcellspanel producerar el som sedan värmer hus och atmosfär, men kyler samtidigt den yta (takpannor eller jordyta) som den är placerad på, den producerar ingen nettovärme.
Betänk att temperaturökningen i atmosfären varit cirka 0,9 grader C sedan år 1880 då industrialismen tog fart. Inte så mycket kan det tyckas, men tänk den fiktiva Götalandsbassängen som ständigt kokar, som en delförklaring till denna värmeökning.
I den allmänna klimatdebatten ligger allt fokus på växthusgasers fördröjande effekt på värmeavgång från jordytan. Man kan likna dess effekt vid funktionen av isoleringen i väggarna av ett hus, den fördröjer utstrålningen av värme. Men själva produktionen av värmen, det som kommer från en värmepanna i ett hus eller via solstrålning och energikonsumtion av ”nettovärmebränslen”, är ju också med och ökar temperaturen i ”huset Jorden”. Kärnkraftens stora värmeutsläpp värmer ”huset Jorden” och bidrar trots att den inte ökar på koldioxidmängderna i atmosfären, till att öka Jordens temperatur.
Kärnkraften är en del av problemet, inte en del av lösningen.