Skoldagarna är så skråliga att jag inte kan fokusera

En del dagar är helt okej, medan en del andra bjuder på korgar fulla av heta potatisar som bränner huden av ens händer.

Jag vill inte att andra elever ska uppleva skolan som en rockkonsert, skriver signaturen "Flugsmällan, 15 år".

Jag vill inte att andra elever ska uppleva skolan som en rockkonsert, skriver signaturen "Flugsmällan, 15 år".

Foto: Claudio Bresciani/TT

Insändare2021-05-11 10:15
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Så är det på varenda arbete, förskola och skola, oavsett om man vill det eller inte. Alla handskas med olika problem av olika sorter och storlekar. Och vad är mitt största problem? Skolan såklart.

Det är inte skolan i sig som stör mig, utan eleverna som går i den. Precis som små flugor surrar de runt och väsnas ute i korridoren och orsakar problem för mig, klasskamrater och lärare.

Deras idé om att det är coolt att vara högljudd är något som jag inte riktigt förstår mig på. Bollarna de sparkar mot väggarna och de ilskna skriken de ger ifrån sig så fort någon säger till dem gör mig galen.

Skoldagarna har blivit så pass skråliga att jag nu inte kan fokusera på annat än det konstanta surrandet i mina öron.

Det spelar ingen roll vilken lektion jag har; på matten pratar hälften av klassen oavbrutet med varandra, på idrotten spelar läraren hög musik som överröstar hans instruktioner, i matsalen skramlar bestick och i korridoren är det fullfjädrat bollspel på gång.

Var jag än är finns det någon som väsnas och stör de andras koncentration.

Och ja, jag vet att flera inte tycker som jag och anser att jag överdriver. Ni har rätt i att det måste finnas en del ljud, som tonerna från alla pianon i musiksalen eller det oundvikliga pratet i matsalen. 

De är exempel på några ljud som jag inte kan komma ifrån. Fast så fort en elev smyger fram och vrider upp volymen på de gigantiska väggmonterade högtalarna blir musiklektionen en pina. Likaså när någon bestämmer sig för att släppa en tallrik i golvet med flit.

Men alla ställer inte till med oväsen. Därför är inte heller den här texten riktad till alla. En del är redan respektfullt lugna på lektionstid. Dessutom finns det dagar då hela klassen bidrar till arbetsro. 

Jag har inte för avsikt att reta upp någon, men jag vill inte att andra elever ska uppleva skolan som en rockkonsert. Många nätter har jag legat och ojat mig över hörselskador medan jag egentligen borde sova... 

Jag står inte ut med tanken att andra går igenom samma sak. Därför vädjar jag om att inte uppmuntra skolbarnen att ställa till med oväsen. Bullret distraherar en på läxförhör och kan i värsta fall följa med en hem.

Jag har svårt att orka med alla ljud på en gång, precis som många andra som brottas med samma problem. Men problemet går att lösa, bara man ser till att lyssna på tystnaden.