Svar
Om vi börjar med själva händelsen så stämmer det att tre ungdomar kunde konstateras komma ut från den aktuella fastigheten. Polispatrullen kunde förhöra dem på plats och en visitation gjordes.
Men här går vår syn av vad som sedan utspelade sig lite isär. När du utgår från att de är tagna på bar gärning så måste vi inom polisen jobba utifrån den juridiska aspekten.
Vi kan konstatera att de varit på platsen och att en av dem har en magnetisk skylt från trapphuset i sin ryggsäck men vad vi inte kan konstatera är om någon av dem utfört skadegörelsen. Ingen har sett dem göra det och det finns ingen teknisk bevisning.
Det innebär inte att vi drar slutsatsen att det inte utförts skadegörelse eller att de aktuella ungdomarna inte hade gjort det men vi har i Sverige hårda krav för vad som krävs för att kunna lagföras, vilket är bra.
Du framställer det som att det finns en motsättning mellan våra utredare och kollegorna som jobbar ute med ingripandeverksamhet. Det är inte en bild jag delar. Som lokalpolisområdeschef kan jag se och känna en stolthet över hur vi aktivt jobbar med en förståelse för vikten av alla delarna i en utredning.
En utredare kan nästan omöjligen nå framgång om inte poliserna på plats har genomfört bra initiala åtgärder, om inte jourförundersökningsledaren tagit bra initiala beslut om till exempel beslag eller olika former av tvångsmedel eller om jourutredarna inte hållit de första förhören tätt inpå händelsen. Det är när vi jobbar tillsammans som vi får bra resultat.
Hela det här ärendet är utrett här i vårt område så det jag tror du syftar på med din fråga om Kiruna är att all Polismyndighetens utgående post skickas centralt från Kiruna. Det innebär inte att utredare i Kiruna arbetat i ett ärende i vårt lokalpolisområde.
Du är något på spåren när du skriver om konsekvenser. Det finns forskning som visar att snabba konsekvenser när ungdomar börjar begå brott kan ha en brottsförebyggande effekt i ett område. Men jag tror att det finns fler parter än polisen som kan vara en del av att påvisa den konsekvensen.
Om vi inte får fram bevis som räcker så kan det ändå vara så att vi jobbar med exempelvis sociala myndigheter för att flagga upp att unga personer kan vara på väg in i ett destruktivt liv.
Så för att sammanfatta, låt mig besvara din punktlista:
”Allmänhetens tilltro till rättsvårdande myndigheters arbete skadas allvarligt.”
Jag tror att det som eventuellt skapar en misstro till rättsapparaten är om man ser att vi inte gör det vi förväntas göra. Här har vi snabbt varit på platsen, vi har pratat med inblandade, sett över bevisning och utifrån det konstaterat att det inte räcker för att leda i bevis att någon av de inblandade genomfört skadegörelsen.
”Att fältarbetande polisers arbete avvisas och med automatik underkänns av skrivbordbaserade tjänstemän påverkar säkerligen fältpersonalens arbetsmoral och kan lätt ge en känsla av att det är meningslöst att ingripa.”
Vi är alla i samma lag här och beroende av varandras delar. Precis som jag ovan beskriver hur utredaren är beroende av ingripandepolisen så är det likadant åt andra hållet. Ska ingripandepolisen kunna utföra sitt uppdrag behöver någon annan del av polisen gå in på djupet i utredningen efter att de initiala åtgärderna är genomförda.
”Brottsintresserade lär sig mycket snabbt att det inte blir några konsekvenser av brottslig verksamhet.”
Våra kriminella är ofta väldigt initierade i vilka rättsliga förutsättningar som finns. De som är livsstilskriminella har ofta många domar och misstankar på sig men av olika anledningar fortsätter kriminaliteten.
Sen håller jag med dig om att snabba konsekvenser kan ha en bra effekt. Där tittar just nu polisen på ett arbetssätt som heter snabbare lagföring som bygger på att tiden mellan utfört brott och påföljd ska minska. I polisregion Öst (där Motala ingår) sker just nu ett pilotprojekt på det i lokalpolisområde Norrköping.