Linköping tar ett orimligt stort ansvar för nyanlända

Regeringen har nyligen beslutat att Sverige kraftigt ska öka mottagandet av kvotflyktingar, något som landar direkt i knät på Sveriges kommuner.

En kvotflykting är en person som har flytt från sitt land och som har blivit utvald av FN:s flyktingorgan UNHCR för att få flytta till ett annat land.

En kvotflykting är en person som har flytt från sitt land och som har blivit utvald av FN:s flyktingorgan UNHCR för att få flytta till ett annat land.

Foto: Petros Giannakouris

Debatt2021-02-26 06:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Varje år fattar regeringen beslut om hur många nyanlända som, genom länsstyrelserna, ska fördelas ut bland landets kommuner.

Exakt hur många nyanlända som varje kommun ska ta emot fattar sedan länsstyrelserna beslut om. Ett antal som ska motsvara respektive kommuns förmåga att långsiktigt ta emot nyanlända och vara anpassat till kommunens andel av länets totala befolkning. 

Regeringen har också nyligen beslutat att Sverige kraftigt ska öka mottagandet av kvotflyktingar, något som landar direkt i knät på Sveriges kommuner eftersom de flesta kvotflyktingar som kommer till Sverige har mycket stora vård- och omsorgsbehov och små möjligheter att komma i jobb och egen försörjning. 

Det rimliga vore att regeringen inte bara ställer ut löften om ökat mottagande, utan också då tar ekonomiskt ansvar istället för att vältra över det på kommunerna.

För att både mottagandet och integrationen av de nyanlända ska bli så bra som möjligt är det otroligt viktigt att det antal som varje kommun får ansvar över att ta emot överensstämmer med de resurser och den kapacitet som varje kommun besitter. 

Under flera år har emellertid Linköpings kommuns andel av det kommunanvisade mottagandet klart överstigit Linköpings andel av länets befolkning. År 2019 var Linköpings andel närmare 60 procent av de anvisade till länet. 

Enligt förslaget för 2021 ska Linköping ta emot 45 procent av de som anvisas till länet, detta trots Linköpings andel av befolkningen uppgår till cirka 35 procent. Utöver detta tar Linköping emot en stor andel egenbosatta.

Inom några månader påbörjar landets länsstyrelser processen att fördela 2022-års länstal bland respektive läns kommuner. Inför denna process är vår förhoppning att Linköping inte ska behöva fortsätta ta ett så orimligt stort ansvar.

Under något år kan det vara motiverat att en kommun tar emot en ökad andel men att göra det över tid är inte rimligt. Det urholkar Linköpings möjligheter till en god integration i samhället. 

Linköping tar dessutom ofta emot personer med stora vårdbehov. Det är rimligt att de som har stora behov har nära till god vård och behandling men det bör reflekteras bättre i det totala antalet, annars finns risk för alldeles för stor belastning.

I Linköping är det dessutom betydligt svårare att hitta lediga bostäder än i många andra kommuner, vilket innebär höga kostnader.

Den första tiden i Sverige är så viktig, därför förtjänar de nyanlända att hamna där förutsättningarna för integration är bäst.

Vi ser att andra län lyckas bättre än Östergötland. I dessa län kommer de flesta kommunanvisade till mindre kommuner med en större närhet mellan invånare och nyanlända. 

I Linköping är risken stor att nyanlända bosätter sig i områden med små möjligheter till integration. Erfarenheter från andra län bekräftar att belastningen på de mindre kommunerna inte blir besvärande då en stor andel av de nyanlända kommer att flytta vidare till tillväxtorter. 

Linköping är regionens tillväxtmotor, och kommer att locka en stor andel när man väljer att flytta vidare. Man kommer då att vara bättre rustad och bättre förberedd.