I det hÀr fallet fanns indikationer pÄ den diagnosen redan vid skolstart, men trots vÀdjande frÄn förÀldrar sÄ gjordes ingenting. NÀr barnet i frÄga kom upp i fjÀrde klass fick han diagnosen, men redan dÄ hade barnet förlorat nÄgra Är i sin möjlighet att fÄ en bra skolgÄng. Under hela den tiden förklarades det bara att han var ovanligt livlig. Trots att han nu fÄtt diagnosen sÄ fortsatte hans problem i skolan, nÄgot som lÀrarna borde ha slagit larm om.
Nu gÄr han i sjÀtte klass och har alltsÄ avverkat en stor del av sin skolgÄng som har varit minst sagt splittrad. Lusten att gÄ till skolan har varit dÄlig pÄ grund av hans besvÀr. Han har alltsÄ förlorat sina sex grundlÀggande Är i skolan utan hjÀlp.
Det Àr ju dessutom inte bara han som lider utan Àven familjen fÄr lida. FrÄgan Àr hur framtiden ska bli i dessa tider nÀr utbildning Àr nödvÀndig för att fÄ ett jobb och ett bra liv. Jag tycker att man mÄste ta tag i sÄdana hÀr problem i tid och inte vÀnta sÄ hÀr lÀnge.