Fördummande tal om röda linjer gynnar SD

Det finns för mÄnga omogna, rÀdda och sjÀlvobekvÀma personer i politiken.

Mona Sahlin - hÀr i sitt avskedstal som avgÄende partiledare december 2010 - och hennes berömda "aldrig-deklaration" förekommer i texten pÄ dagens ledarsida.

Mona Sahlin - hÀr i sitt avskedstal som avgÄende partiledare december 2010 - och hennes berömda "aldrig-deklaration" förekommer i texten pÄ dagens ledarsida.

Foto: SÖREN ANDERSSON

Krönika2021-04-06 06:51
Det hĂ€r Ă€r en krönika. Åsikterna i texten Ă€r skribentens egna.

Det Ă€r min komprimerade slutsats efter att ha funderat en del pĂ„ allt det hĂ€r myckna pratet om att partier och politiker ska omge sig med "röda linjer" till omgivningen. Nyligen lyssnade jag till exempel pĂ„ liberalernas partirĂ„dsdebatt avkrĂ€vde flera talare bĂ„de det egna partiet och andra pĂ„ besked om var de "röda linjerna" gick gentemot Sverigedemokraterna. (Och/eller ibland VĂ€nsterpartiet)  

Röda-linjer-sjukan finns i de flesta partier. Jag vet inte vem som var först med att visa symptom. Den dĂ„varande S-ledaren Mona Sahlins uttalande pĂ„ S-kongressen i oktober 2009 gav i vart fall stort eko: "Vi ger aldrig Sverigedemokraterna inflytande – aldrig nĂ„gonsin, aldrig nĂ„gonstans, aldrig nĂ„gon gĂ„ng! Och det gĂ€ller ocksĂ„ passivt inflytande." 

2009 var alltsĂ„ Ă„ret innan SD tog sig in i riksdagen för första gĂ„ngen. Och redan det Ă„ret – efter valet 2010 – försökte S fĂ„ sin talamanskandidat Kent HĂ€rstedt vald med hjĂ€lp av SD-röster. Den kloke HĂ€rstedt sa till TT vid det tillfĂ€llet att "Vi kan inte tĂ€nka bort Sverigedemokraterna frĂ„n Sveriges riksdag. Oavsett vem som blir vald sĂ„ mĂ„ste det ske med en majoritet."

SÄ hÀnger det ihop och sÄ talar en mogen och trygg person som inte Àr rÀdd för att smittas av SD-virus bara genom att inse att det egna partiets intressen ibland sammanfaller med obekvÀma partiers intressen.

Talet om "röda linjer" Ă€r fördummande och onödigt konfliktskapande. Omdöme, förnuft och ansvar Ă€r betydligt bĂ€ttre och rimligare referenspunkter för den som orienterar sig i det politiska landskapet. 

KĂ€nner man sig sjĂ€lv och Ă€r trygg med vad man stĂ„r för sĂ„ Ă€r det inga problem med att tala med, förhandla med och/eller att göra upp eller inte göra upp om sakfrĂ„gor med partier/personer som man inte gillar men som omstĂ€ndigheterna (vĂ€ljarna) har fört in pĂ„ din vĂ€g. 

Den som slipper att förneka att man hoppar över de röda linjer man sjĂ€lv satt upp och som alla ser att man hoppar över; den gör ocksĂ„ i allmĂ€nhet ett bĂ€ttre jobb i politiken. 

SD har frĂ„n dag ett gjort en stor sak av att de inte har nĂ„gra röda linjer utan kan och vill tala med alla. Dock Ă€r det ju sĂ„ att ett parti som till exempel SD löper störst risk att pĂ„verkas av ett brett umgĂ€nge och politiskt förhandlingsansvar. 

Ju "konstigare" ingÄngsvÀrden visavi övriga som man bÀr in i en förhandling, desto mer kommer man att behöva förÀndra. Andra partiers röda linjer och aldrig-deklarationer har hittills rÀddat SD.