Trots samma grundförutsättningar redan från födseln mellan kvinnor och män så är inkomstskillnaderna mellan könen stora. Män som grupp tjänar 4 500 kronor mer än kvinnor som grupp – varje månad. Samhällsekonomiskt är det katastrof att hälften av befolkningen har helt andra ekonomiska förutsättningar än den andra hälften.
Anledningarna är många. Det handlar om de val som vi förväntas göra och hur de valen värderas. Fortfarande tar kvinnor ut majoriteten av föräldraledigheten, och arbetar i högre utsträckning deltid och mer obetalt hemma. Det förlorar kvinnor på i sina plånböcker, hela livet ut. Grundläggande strukturer i samhället leder i dag fortfarande till att det råder ekonomisk ojämställdhet. Den orättvisan är det nödvändigt att prata om och ta ansvar för. I den takten som jämställdheten ur ett ekonomiskt perspektiv utvecklas kommer det att ta flera hundra år innan kvinnor och män har samma inkomster. Det handlar om att kvinnors ekonomiska självständighet som i dag skiljer sig väsentligt från mäns.
Vi skulle därför vilja inspirera Linköping, Motala, Kinda och Mjölbys kommuner att arbeta mer aktivt med jämställdhet, som en rent samhällsekonomiskt rättviseåtgärd. Umeå kommun har arbetat fram flera bra förslag som skulle fungera även i våra östgötska kommuner och där har frågan väckts om en jämställdhetsskatt är den enda vägen att gå.
Vi i samhället uppnår inte de mål vi satt för jämställdhetsarbetet – att kvinnor och män ska ha samma möjligheter till ekonomisk självständighet. Därför måste vi kanske börja utreda införandet av en jämställdhetsskatt? Skulle en jämställdhetsskatt utformas så skulle det handla om att män betalar en högre skatt på grund av att det fortfarande finns en oförklarlig löneskillnad på cirka sju procent till mäns fördel.
Ska vi vara ekonomiskt jämställda och ekonomiskt självständiga? Hur ska vi komma dit? Är jämställdhetsskatt kanske enda möjligheten? Eller finns det andra vägar?
Ja, det är klart att det gör. Att utjämna löneskillnader, att utmana strukturer och arbeta aktivt för en jämn fördelning av det obetalda hemarbetet, att bryta den könssegregerade arbetsmarknaden, att se till att pappor tar en större del av föräldraledigheten, att utmana våra egna föreställningar och våga se saker för hur de faktiskt ser ut och inte hur vi tror att det ser ut.
Det är dags att börja prata om makt, kön och ekonomi och om vi vill ha ett jämställt samhälle eller inte. Det är dags att de östgötska kommunerna aktivt vågar prata om att hälften av befolkningen systematiskt och genomgående har lägre inkomster.
Vi har var och en ett ansvar att utmana och förändra det ojämställda mönster som finns i dag. Att ifrågasätta varför det ser ut som det gör, samt att bidra till en förändring. Vi hoppas på att den förändringen ska gå snabbt i Linköping, Motala, Mjölby och Kinda. Vi uppmanar kommunerna att ta ett helhetsgrepp för ett mer jämställt samhälle, det tjänar vi alla på.