På 351 matcher i finska Liiga har det blivit 88 mål. 42 av dessa har kommit under de senaste två säsongerna och Niko Ojamäki är i Linköping för att fortsätta just det, att placera en gummitrissa innanför en röd stålram. Den högerfattade 25-åringen har ett giftigt slagskott men kan variera sina projektiler på de flesta sätt.
– Man måste lära sig nya sätt hela tiden. Målvakterna blir bättre så jag måste utveckla mig själv. Jag måste få iväg skottet snabbare, i nya lägen och i fler lägen. Det är mycket träning, förklarar Ojamäki.
Hur mycket av ditt målskytte kommer naturligt och hur mycket är träning?
– Det är klart att en del kommer naturligt. När jag får chansen tänker jag alltid att jag ska skjuta och själva skottet tränar jag på. Så det är nog fifty-fifty där, säger han.
Det är lätt att vid en första anblick dra paralleller andra hockeyspelare, men det är inget Ojamäki själv gör. Varför?
– Jag kollar inte så mycket på hockey på fritiden. Så nej, jag har inga förebilder.
Under samtalet berättar han att han än så länge bor i ett lägenhetshotell men han hoppas att han får tillgång till sin egna lägenhet under veckan. "Det vore skönt att landa lite", som han säger. På fritiden spelar han Playstation, kollar på serier eller spelar golf. Han berättar att hans golfhandicap är "typ 12" och att han började spela för sex år sedan. Finland stängde ner mycket när Covid-19 spred sig över världen, men inte golfbanorna:
– Restauranger och så var stängt. Men golfbanorna var öppna så jag spelade mycket. Jag tränade, åkte hem och åt, spelade golf och sen åkte jag hem igen för att äta. Ungefär så såg det ut.
Sedan tidigare känner han LHC-forwarden Jarno Kärki. Duon kommer från samma stad och spelade två säsonger ihop i Tappara och även om Kärkis ord säkert spelade in i klubbvalet var det ett enkelt val ändå, menar Ojamäki:
– Jag pratade med min agent och vi tror att det här är ett bra alternativ för mig. Det var egentligen inte ett svårt beslut. Linköping vill spela en hockey som passar mig, säger han och fortsätter med att gå in på målsättningen:
– Jarno berättade att Linköping har ett bra lag i år och vi ska vara ett topplag i år. Förra året hade man lite svårt men laget kom igång i slutet på säsongen och det ska vi verkligen fortsätta på i år.
I Finland är isytan mindre än i Sverige. Landets hybridrink är en korsning mellan den nordamerikanska och den internationella, som Sverige har. Vad tror han om att spela på en större rink?
– Jag gillar större rink. Jag är en bra skridskoåkare och då ger den större rinken mig bättre utrymme så jag tror att det kan bli till min fördel. Jag vil lära mig mer från de lag jag spelar med och emot. Jag vill lära mig att bli en bättre spelare.
Hans skarpladdade bössa kan komma väl till pass i ett LHC som gjorde tredje minst antal mål (118) i SHL förra säsongen. Men några detaljer i var han ska spela har han inte fått – än:
– De har inte sagt någonting om det än. Vi har pratat om spelet men inte i detalj på det sättet. Jag tror att det kommer att sätta sig mer när vi går ut på isen ordentligt.
De goda intrycken av Linköping som stad återspeglas även i hans nya hemvist, klubbmässigt:
– Det är bra. Det är en bra miljö här. Det snackas lite och det skrattas en del. Tränaren är trevlig men när vi behöver fokusera blir det hårt, skrattar han.