Under de senaste veckorna har företrädare för polisledningen i region Öst talat om en "positiv vändning" efter de senaste årens omorganisationsturbulens.
– Vi har gott hopp och ser tecken på att vissa delar i den nya organisationen har börjat verka, sade Torbjörn Johansson, biträdande regionspolischef, i ett pressmeddelande.
I en intervju nyligen var Robert Wallén, chef för polisområde Östergötland, inne på samma linje:
– Nu vänder det. Organisationen har satt sig och känns stabil.
Men hur sann är egentligen polischefernas bild? Har det blivit bättre? Vi har tagit del av intern promemoria som ger en helt annan bild av situationen inom polisen. Det är åklagarkammaren i Linköping som har sammanställt en lista över hur många utredare polisen i Linköping och Motala förfogar över. Våren 2017 finns det totalt cirka 80 utredare i de bägge städerna. De ska utreda allt från snatterier till mord i Linköping, Motala, Vadstena, Åtvidaberg, Ödeshög, Kinda och Ydre. Det kan möjligen låta som en imponerande siffra. Men den ligger långt från de cirka 120 utredare som polisledningen själv tidigare ansett att det finns behov av för att kunna utreda alla brott som begås. Ledningen för åklagarkammaren i Linköping delar inte polisledningens uppfattning av hur många utredare som behövs.
– Vi tycker att det borde finnas cirka 150 utredare, men det finns bara 80. Det saknas cirka 70 personer för att få bra snurr på verksamheten och för att skapa en dräglig arbetsmiljö.
Den som säger detta är Pär Andersson, chefsåklagare vid åklagarkammaren i Linköping. När vi kontaktar honom bekräftar han att den interna promemoria som vi tagit del av är ett autentiskt dokument som spridits bland vissa poliser och åklagare.
– Situationen är inte hållbar. Utredningarna tar längre tid och kvaliteten blir sämre. Polisen kan inte följa upp alla spår för att utredarna är för få. Samtidigt byggs balanserna upp, högarna växer.
Pär Andersson har gjort sig känd som en frispråkig chefsåklagare. I augusti förra året varnade han för att polisen stod inför en systemkollaps. Även om han tycker att samarbetet med polisledningen har blivit bättre sedan dess är han fortfarande kritisk. Enligt honom arbetar för få poliser med kärnverksamheten – att beivra och utreda brott. Istället har polisen i region Öst – helt i linje med intentionerna med den nya organisationen – satsat på att tillsätta en rad specialistfunktioner.
– Det som slukar resurser är den nya organisationen och alla specialistfunktioner som finns inom den. Det kan vara att man har utsett en person som bara ska arbeta mot brottsaktiva individer. Det är jättebra. Man har utsett en polis som arbetar med internationella frågor. Det är jättebra, det behövs. Polisen har satsat på brottssamordning. Det behövs också. Underrättelseinformation har man satsat särskilt på. Det behövs. Man har lagt ganska mycket folk på informationsavdelningen.
Så vad är problemet?
– Vilka är det som har sökt de här tjänsterna? Jo, det är ju naturligtvis utredare och uniformerad personal. Det har uppstått ett glapp i kärnuppgifterna.
Pär Andersson är bekymrad över utvecklingen och befarar att allmänhetens förtroende för rättsväsendet urholkas.
– Vanligt folk som ser att deras brott inte blir utredda…det skapar en frustration hos medborgarna. I förlängningen av det fruktar jag att vi kan se att det bildas medborgargarden. Kommer det en kriminell liga till landsbygden och det inte finns några poliser, ja då sluter folk ihop sig och tar lagen i egna händer. Ett sådant samhälle vill inte jag ha.
Pär Andersson talar om en tysthetskultur som inte bara innebär att människor som bevittnar brott vägrar vittna av rädsla för repressalier.
– Det finns en risk för att en del tycker det är meningslöst att prata med polisen eftersom det inte händer någonting. Anmälningar läggs ned med vändande post. Varför ska man då anmäla en andra gång?
Rikspolischefen Dan Eliasson har sagt att 2017 är ett år när polisen ska börja leverera resultat. Pär Andersson är inte lika optimistisk.
– Vi ser inga tecken på det ännu så länge. Tvärtom ser vi tecken på att balanserna ökar. Det finns en risk för att brott kommer att preskriberas. Det finns en risk för att vittnen inte kommer ihåg eller inte vill medverka. Det är inte från den ena dagen till den andra som allt bara faller ihop, men det krackelerar sakta. Därför är det viktigt att polisen får mer resurser.