Jag vill inte höra det mer, LHC

Rätt att bengalbränningen ska straffas – men flaggförbudet gillar jag inte. Och här är meningen som LHC inte får använda sig av.

LHC-klacken i Oskarshamn.

LHC-klacken i Oskarshamn.

Foto: Bildbyrån

Krönika2019-11-10 09:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

De så kallade LHC-supportrarnas bengalbränning i Oskarshamn är de senaste dagarnas hockeysnackis i Linköping. 

Det verkliga problemet är inte att klubben nu får böta 25 000 kronor och att fansen beläggs med flaggförbud för resten av säsongen. Inte heller att säkerhetsansvarige säger att han har ”full förståelse för tävlingsnämndens beslut, men givetvis tycker att det är tråkigt att vi och våra supportrar blir begränsade i hur vi kan stötta laget.”

Det verkliga problemet är att någon, eller förmodligen några, får för sig ett så sällsynt idiotiskt tilltag som att ta med sig pyroteknik och bränna av inne i en hockeyarena. Så många drabbas av det som görs av så få och på ren svenska är det för jävligt.

En person är identifierad och kommer med all säkerhet att stängas av. Det är bra. Finns det fler inblandade, och det gör det säkert, hoppas jag att de också straffas. Hårt. Med så många av de riktiga fansen i klacken borde någon kunna hjälpa till med att hitta dem som inte borde vara där. Bengaler har inte på en läktare att göra och de som bryter mot reglerna ska sättas dit för att avskräcka fler att ens fundera på att göra samma sak. 

Däremot måste jag säga att jag har svårt för den kollektiva bestraffningen.

Självklart ska det vara böter för klubben. Som ökas för varje gång det händer. Om det händer. Att införa flaggförbund, för att några den här gången gömt sig där under, löser inga problem. Nästan alltid är det en positiv del av läktarlivet och vill någon bränna av en bengal kommer det att göras oavsett flaggor eller inte.

Publiksiffrorna i Saab arena har med tanke på svaga resultat varit sådär under hösten, men stämningen har höjts och LHC-klacken har imponerat mer än på många år. Nu krävs en del kreativa lösningar för att hitta nya vägar att synas och stötta.

Två bra matcher och två vinster före uppehållet gav LHC nytt hopp – men det är ingenting värt om det inte görs igen och igen och igen. Såg en lång intervju med tränaren Bert Robertsson på klubbens hemsida och jag gillade avsnittet när han pratade om ökade krav.

Det är så det måste vara.

Kravet ska vara att Jonas Gustavsson räddar laget när så behövs, att nya förstakedjan med Broc Little, Jaakko Rissanen och Andrew Gordon fortsätter att vara just det, att Jonas Holös och Eddie Larsson leder defensiven och att Niklas Persson agerar när så behövs.

Är det någonting som jag inte vill höra efter förluster och tappade matcher i vinter och vår så är det ”vi är bra när vi gör det vi ska”. 

Punkt.