Vi har ett föreningsliv i Sverige som med sina brister ändå har en ovärderlig betydelse för vårt samhälle. Det ideella engagemanget är helt avgörande för föreningslivets överlevnad. Det tycker många av oss är fint och bra. Ett föreningsliv som drivs av kärlek till verksamheten och inte av eget vinstsyfte är fantastiskt. Dock är det så att många föreningar vittnar om att det är allt svårare att få ledare, styrelseledamöter och funktionärer till den egna föreningen.

Man kan ju tycka att detta i sig vore en fråga som borde debatteras med stora bokstäver och framförallt lösas. ”Vilket stöd behöver ni och vilka resurser krävs?” borde vara självklara mantran och frågor från samhällsinstanser, förbund, näringsliv och föräldrar. Så ser det inte ut, tvärtom så överöses dessa fantastiska personer som lägger oändlig tid på våra barn med nya krav hela tiden.

Det är bra att man vill att en förening, förutom att utveckla utövaren i dennes idrott, också utvecklar dem som individer. Det är underbart att idrotten, som i alla tider varit en tydlig spelplan för integration, tar ett ännu större ansvar nu när frågan är viktigare är någonsin. Det är bra att idrotten hjälper våra barn att förstå att allas lika värde oavsett kön, hudfärg, härkomst, religiös tillhörighet eller sexuell identitet. Det är viktigt att föreningen kan balansera mellan att stimulera de som vill mycket med sin idrott och inkludera de som inte vill lägga lika mycket tid idrotten. I dag vågar vi prata öppet om att deltagare i vårt föreningsliv kanske inte identifierar sig med det kön man fått biologiskt. Här måste idrotten vara tolerant, inkluderande och välkomnande.

Artikelbild

| Kraven som ställs på våra föreningsledare blir alltmer orimliga, menar krönikören.

Nu läggs även FN:s barnkonvention till på listan över de viktiga saker vi förväntar oss att våra idrottsledare skall behärska! Vi har ingen rätt att ställa dessa krav på föreningslivet om vi inte också tillför mer resurser och pengar. Så innan alla våra ledare flyr idrotten och de orimliga krav som ställs på dem, dessa människor som viger sina liv åt våra barn, är det dags att stimulera dem såväl ekonomiskt som utbildningsmässigt. Så regering, riksdag, RF, kommuner, förbund och föräldrar ”show the föreningsliv the money” det är förbanne mig hög tid nu. Eller så kan ni ta ansvaret för frågorna helt själva och låta föreningslivet sköta sitt kärnuppdrag att utveckla utövarna inom sin idrott. Välj själva vilket ni tycker passar er bäst.

Mikael Petersson har mångårigt förflutet inom idrotten. Han har bland annat tidigare varit klubbdirektör i Örgryte, och skriver nu gäst­krönikor på Öst Medias sportsidor.