Det är kallt när vi ses på Linköping arena.

En på många sätt rätt skön vinterdag, med rimfrost i konstgräset.

Några veckor har gått sedan han bytte Stockholm mot Linköping, Djurgården mot LFC och herrar mot damer. Tillsammans med kompisen Olof Unogård är det 30-åringen som ska ta mästarlaget från 2016 och 2017 till högre höjder igen.

Artikelbild

– Jag är säker på att vi kommer att göra bättre resultat än i fjol, säger han.

När Linköpings FC sökte en assisterande tränare till Olof Unogård var första tanken att hitta en kvinnlig ledare med erfarenhet av spel på högsta nivå. När inte planerna gick i lås kollade Unogård med klasskompisen från GIH.

William Strömberg tänkte ett tag, men tvekade till slut inte att säga ja.

– Klart att det fanns funderingar. Jag har bott i Stockholm hela mitt liv och har familj och vänner där. Samtidigt kände jag att det var läge att testa något nytt för att bli bättre och få nya erfarenheter. Då var det här ett bra steg.

Artikelbild

Första intrycken?

– Bra. Goda förutsättningar. Utanför fotbollen är väl största skillnaden att allt är så nära och så smidigt. Du kan ta dig till fots nästan överallt.

Artikelbild

Han kom tidigt in på tränarbanan och tog hand om ett pojklag i Essinge IK redan som 16-åring.

– Jag var helt enkelt inte tillräckligt bra vare sig i fotboll eller bandy. Men jag gillade ledarskapet och rollen att lära ut. Efter gymnasiet började jag jobba på en förskola, men märkte att mycket av tankeverksamheten gick åt till att fundera över träningen på kvällen och vilka som skulle starta i nästa match. Då kände jag att jag ville göra det mer seriöst på en högre nivå, säger William Strömberg.

Hur mycket bättre tränare är du nu?

– Mycket bättre. I början var jag nog ganska omedvetet inkompetent kring många delar, om jag ska vara ärlig. Just där och då tänkte jag att jag var jäkligt bra, men ju fler människor du träffar, ju mer erfarenheter du samlar på dig, desto mer inser du hur lite du egentligen kan.

Han skrattar.

Tittar sig omkring i rummet där vi sitter, där LFC till vardags har sina samlingar inför matcher och träningar..

– Det går inte att jämföra, även om jag nog trodde att jag var bättre då än vad jag tror idag. Haha.

I samma veva som han kom in på tränarprogrammet på GIH började han i Djurgården. Efter många år där, de fyra senaste som tränare för U17 och U19, tas nu nästa steg i karriären.

– Uppmärksamhetsmässigt är det stor skillnad. Jag satt inte och pratade med en journalist vid samma tidpunkt i fjol. Här är också tydligare att matcher ska vinnas till nästan vilket pris som helst. Det är mindre utrymme för eventuella snedsteg.

Men du får inte bestämma lika mycket?

– Det gör mig inte så mycket. Jag får en tydlig roll, kan koncentrera mig på det jag tror att jag är bra på och vill göra. Jag planerar och genomför alla träningar. Är ansvarig för vårt sätt att spela, helt enkelt.

Hur mycket har du och Olof pratat om att träna ett lag tillsammans?

– Jag tror inte att vi sagt just så. Men vi kom väldigt bra överens i plugget, har umgåtts sedan dess och med tanke på att vi är i samma bransch var det ju inte omöjligt att våra vägar skulle korsas.

Är du en fotbollsnörd?

– Det skulle jag inte påstå. Eller…både och. Jag är driven mot ny kunskap och vill hela tiden bli bättre. Det är jobbigt att inte veta saker.

Ser du dig som fotbollstränare resten av livet?

– Klart att man kan fundera på sånt och…och ja, varför inte? Jag vill jobba på den högsta nivån och med de bästa spelarna. Nu får jag göra det här och jag vill i framtiden göra samma sak på herrsidan. Sen får man se om jag någon gång får verka i ett annat land och i en annan kultur.

På söndag väntar årets första träningsmatch, mot Eskilstuna. Men det blir en premiär som på grund av besvärande frånvaroläget förkortats till bara 2x30 minuter.

– Tråkigt med så många skador just nu, men det har hänt och då får vi göra det bästa av det. Du vinner inget på att vara bitter och arg, säger William Strömberg.