På en sträcka av tre kilometer ryckte de fem tjejerna upp alla mätkäppar som satts upp. När polisen kom till platsen så berättade de om aktionen varvid en polisutredning startade som ledde till åtal för egenmäktigt förfarande och skadeståndskrav på drygt 100 000 kronor för arbetet att återställa mätkäpparna.

Nästa torsdag är det rättegång. De anser inte att aktionen var olaglig på något sätt då gällande lagar är på deras sida. De menar att vägbygget vid Edsberga grundar sig på beslut tagna före 1998 då miljölagstiftningen inte var lika hård. Men låt oss ta det från början.

Sommaren 2008 genomförde Fältbiologerna i Linköping fältexkursioner i Linköping eklandskap, det heter så när fältbiologer är ute i naturen:

- Vid Edsberga hittade vi större vattensalamandrar vilken är skyddad i EU:s art- och habitatsdirektiv vilket innebär att både arten och platsen där arten finns är skyddad, berättar Maria Weber.

Till detta kommer den nya Miljöbalken som kom 1998 där det ställs höga krav på miljökonsekvensbeskrivningar.

- Området vid ­Edsberga fungerar som en spridningskorridor och är väldigt viktig för eklandskapet i sin helhet. Förutom salamander finns det 200 hotade arter i eklandskapet, säger Karin Grenestam.

Efter sommaren genomförde fältbiologerna en studie av vägplanerna då dragningen så uppenbart går på tvärs mot gällande miljölagstiftning och kunskap. De upptäcker att vägplanerna ligger 30 år tillbaka i tiden och i ett fyrasidigt brev till Vägverket berättar de om sina upptäckter och referenser samt ställer kravet att utredningen om vägdragningen förbi Edsberga ska göras om.

Dessutom inleder fältbiologerna ett omfattande opinionsarbete på internet och informationsspridning på gator och torg som fortfarande pågår. I samband med att Fältbiologerna har riksårsmöte i Ljungsbro anordnas exempelvis en demonstration i centrala Linköping:

- Vi känner att vi har ett starkt stöd hos Linköpingsborna och vi har säkert 1 500 namnunderskrifter som står bakom kravet på en ny utredning, säger ­Maria Weber.

I november 2008 uppstår en akut situation då mätkäpparna börjar sättas ut. Den arbetsplan som finns för vägbygget gäller i fem år och tiden börjar rinna ut. Med en aktion hoppas fältbiologerna kunna skapa uppmärksamhet och kanske lyckas sinka vägbygget så att en ny utredning kan utföras.

Med vilken rätt gör ni detta, hur resonerar ni då ni sätter er över ett lagligt myndighetsbeslut?

- Vi handlade i nödvärn och tillgrep civil olydnad. Vi anser att den skada myndigheterna åstadkommer i eklandskapet vida överstiger den skada vi åstadkom. Det komplexa ekosystem som eklandskapet består av tar flera tusen år att återställa. Den skada vi åstadkom tog 120 timmar att åtgärda, argumenterar fältbiologerna.

De anser att det är odemo­kratiskt att genomföra beslut mot bättre vetande:

- Vi har träffat personal på Vägverket och länsstyrelsen och de ger oss rätt i sak men i stället för demokrati så är det byråkrati som råder då man rättfärdigar miljöförstöring med gamla beslut och att en ny vägdragning kan sinka vägbygget sex-sju år, säger Karin ­Grenestam som betonar att bygget diskuterats sedan 1970-talet och att lite mer väntetid inte är så allvarligt.

Fältbiologerna tycker att Linköpings kommun hycklar när de talar om att slå vakt om eklandskapet:

- Man har sina fina policy­dokument samtidigt som man planerar att spränga in köpcenter och villor i eklandskapet. När man gör så är det tydligt att man inte tagit till sig alla nya vetenskapliga fakta som visar att man förstör eklandskapet och åstadkommer massutdöende av arter om man inte sparar tillräcklig stor sammanhållande yta.

På torsdag nästa vecka fälls med största sannolikhet de fem fältbiologerna i Linköpings tingsrätt och de riskerar skadestånd på vardera 20 000 kronor. Detta kan de inte förstå och de är fast beslutna att fortsatta sitt opinionsarbete för att slå vakt om eklandskapet med de medel som står till buds.

Gjorde fältbiologerna rätt? Diskutera på Corren.se