Den är sval och har en air av lyx och beständighet över sig. Det är lätt att förstå varför. Tänk bara på monument som Pantheon, Taj Mahal och Davidstatyn av Michelangelo. Samtliga är exempel på underverk skapade i marmor.
Numera är marmor ett nästan obligatoriskt trendinslag i inredningen. Det produceras mängder av möbler och accessoarer i imitationer av materialet. För man måste inte satsa på den äkta varan. Att måla fram marmormönster är en teknik nästan lika gammal som stenen själv. De äldsta exemplen på marmorering kommer från utgrävningarna i Pompeji och Herculaneum. De är daterade till runt år 79 då vulkanen Vesuvius hade sitt utbrott och ödelade städerna.
Fördelen med marmorering är att du kan skapa precis det uttryck du vill när det kommer till färg och ådring, säger Sara Kebbon.
Hon är utbildad dekorationsmålare och upplever att intresset för byggnadsvård och dekorationsmålning har fått ett uppsving.
Lura ögat
Sara Kebbon upptäckte hantverket dels under uppväxten på Ölands Folkhögskola där hennes föräldrar undervisade och hon hade fri tillgång till material och kunskap, dels tack vare teatern. Länge trodde hon att det var skådespeleri hon skulle syssla med. Men hon drogs hela tiden bort från scenen, till arbetet med kulisserna och rekvisitan.
När jag upptäckte dekorationsmåleriet blev jag som besatt. Det var så fascinerande med alla effekter som gick att skapa med hjälp av marmorering, träådring och skugglister.
Efter studier i Paris, där hon nötte teknik i timmar, startade hon så småningom ett eget dekorationsmåleri tillsammans med två vänner.
Vi gör väldigt mycket marmoreringar av trappuppgångar i sekelskifteshus. Men också socklar på öppna spisar, fönsterbrädor och detaljer i kök, säger Sara.
Ett uppdrag som sticker ut var när hon marmorerade in- och utsidan av ett gigantiskt kassaskåp.
Det var i ett privat hem av det flådigare slaget. Kassaskåpet var så stort att man kunde gå in i det och han som ägde det älskade marmor.
Lång historia
I Sverige dök marmoreringskonsten först upp i några av våra romanska medeltidskyrkor. Inspirationen kom från kontinenten.
Handelsresande berättade om marmorn och målare försökte härma materialet utifrån beskrivningarna.
Tekniken hade sin storhetstid under barocken, från slutet av 1500-talet till 1700-talet. Men många av målningarna är gjorda senare, under 1800-talet. Då hade hantverkare åkt till Italien, Frankrike och Tyskland och lärt sig konsten ordentligt.
Uppdragen för en modern dekorationsmålare är väldigt varierade och handlar långt ifrån om att bara marmorera.
Ena dagen kan beställningen vara att göra väggfältsindelningar – ramar med blomsterslingor – i en prästgård från 1700-talet eller återskapa antika tapeter i ett slott, andra dagen att måla moderna företagsloggor och fondväggar.
Nyligen var Sara Kebbon och hennes kollegor med och restaurerade kupolmålningar från år 1866 i taket på Nationalmuseum i Stockholm.
Det var ett otroligt inspirerande uppdrag. Frågan är om vi kommer att få uppleva något liknande igen.
Lyxsymbol
Sara Kebbon berättar att marmor fortfarande ses som ett statusmaterial och att marmorering kan vara ett billigare alternativ. Fördelen är att man kan få till färgen och ådringen precis som man vill.
Man kan lägga bitarna efter eget huvud och förstärka någon färg. Uttrycket blir mer dramatiskt – och helt unikt. Fast när det gäller köksbänkar eller badrumsinredning håller det inte att måla, trots att man lackar flera varv efteråt, säger Sara.
Det är svårt att säga exakt vad ett arbete går loss på. Ett uppdrag kan kosta allt från 10 000 till 100 000-tals kronor. Allt beroende på vilken yta som ska förvandlas, hur många olika sorters marmor som ska målas och hur detaljerat mönstret ska vara.
Underarbetet är jätteviktigt. Ytan måste vara helt slät till att börja med. Det är svårare än vad man kan tro.
Trots det tycker Sara att det är något som privatpersoner kan satsa på och i undantagsfall försöka att göra själva. För att klara det måste man ha en viss konstnärlig begåvning.
Det handlar väldigt om mycket teknik, det går att lära upp sig. När jag pluggade i Paris höll vi på med en sorts marmor i flera månader.
Det kan vara värt det. Traditionella, tidlösa material håller i längden – även de målade.
Gör: Dekorationsmålare. Driver Karla Design & Dekorationsmåleri tillsammans med Lotta Hammar och Hanna Säfström.
Saras verktyg
+ Grävlingsfördrivare – mjuk pensel. ”Den är tillverkad av grävlingshår och man använder den för att fördriva eller sudda färgen”.
+ Anstrykare – pensel som man använder till att lägga på färg och lasyr.
+ Stöpplare – pensel, oftast gjord av svinborst, som man duttar ut färgen med, till exempel för att trolla bort penseldrag.
+ Natursvampar – används ofta inom dekorationsmåleri, bland annat till den grönskimrande kolmårdsmarmoreringen.
+ Färgpalett – för att lägga upp färgerna och kunna blanda dem till rätt nyans.
+ Färgpigment.
+ Såpa till rengöring av penslarna.
Gör så här
1. Förarbetet är viktigt. Ytan som ska målas måste vara helt slät, heltäckande och ha en halvblank yta.
2. Blanda en lasyr med de färgpigment som behövs för första påstrykningen i marmoreringen.
3. Stryk ut ett tunt lager lasyr till en brokig botten och jämna till med grävlingsfördrivaren.
4. Teckna upp marmoreringen med olika konstnärspenslar och fördriv mellan varven.
5. För att få ett gott resultat, öva mycket och studera noggrant hur äkta marmor ser ut.
6. När allt har torkat måste målningen lackas med en skyddslack.
Olika sorters marmor
+ För två miljarder år sedan bildades den svenska urbergsmarmorn som är en så kallad metamorf kalksten – en bergart som bildas när kalksten utsätts för tryck- och temperaturpåverkan.
+ Ekebergsmarmor kommer från Närke och återfinns i Dramatens foajé samt Heliga korsets kapell på Skogskyrkogården, båda i Stockholm.
+ I Östergötland finns brännlyckemarmor och kolmårdsmarmor. Den är grönskimrande och pryder bland annat Rockefeller Center i New York och operan i Paris, Palais Garnier.
+ Den italienska carrarastenen, som bryts i Toscana, är den mest berömda. Sienna, Rouge de Rance och Port d´or är andra vanliga sorter.
Källa: Sara Kebbon, boken ”Dekorativmålning” av Pontus Tunander, Tidskriften Rum.