Motalaparet hemma efter veckor i coronakarantän

Motalaparet Kjell-Åke och Margaret Boberg, som blev tvingade till karantän på ett hotell på Cypern under två veckor, har tryggt kommit hem igen.

9 april 2020 20:00

Semesterresan blev inte riktigt vad de hoppats på. Vecka två skulle paret koppla av på ett stort hotell i Famagusta, men kort efter ankomsten blev en kvinna från Tyskland plötsligt sjuk och borttransporterad med ambulans. Dagen efter såg paret Boberg vitklädd personal och läkare på hotellet. Till en början var informationen bristfällig, menar de, och gästerna fick röra sig fritt på hotellområdet. Men någon dag senare, när fler insjuknat, fick ingen längre lämna sina rum och det ska också ha stått poliser vid respektive byggnad. I två veckors tid fick sedan 700 gäster plötsligt maten serverad vid dörren. 

"Jag har aldrig suttit i fängelse, men det här är så nära man kan komma", förklarade Kjell-Åke på telefon i samband med händelsen i mitten på mars.

 

På kvällen den 24:e fick paret äntligen lämna hotellet i munskydd efter att ha tempats av läkare vid två tillfällen. Med ett friskintyg i händerna, samt stämpel på att de suttit i karantän, anlände de till flygplatsen. Strax före midnatt lyfte planet för att, via en mellanlandning i Turkiet, ta Kjell-Åke och Margaret hem till Sverige igen. Men det gnagde en oro att det skulle kunna uppstå något tjafs så att de inte kom hem.

– Jag kände mig inte säker förrän jag var på Landvetter, säger Margaret.

Men resan gick bra. Ombord fick paret byta till nya munskydd, som bara fick tas av vid måltiden. 

Tidigt nästa morgon landade paret i Sverige. Kjell-Åke berättar om en öde parkering och hur han först gick runt sin bil för att inspektera så att den inte utsatts för skadegörelse. För honom släppte pressen när han kunde lägga händerna på ratten.

– Att kunna styra över vart jag vill vara någonstan var en stark känsla.

 

Nu har det gått en tid sedan paret kommit hem. Men minnena finns kvar. De återkommande rutinerna på hotellrummet med tv-tittande, korsordslösning och väntan på mat. Den fräna stanken av rengöringsmedel i korridorerna och vetskapen om att vakter bevakade anläggningen för att ingen skulle kunna gå ut. 

Något de också upplevde var hur fort kroppen tappade muskler under de två veckorna på rummet.

– Det var jobbigt att gå i trapporna efteråt, säger Margret.

– Byxorna satt väldigt löst, fast på fel ställen, säger Kjell-Åke och skrattar till.

Paret mår bra,  trots den onaturliga upplevelsen.

– Jag har en tacksamhetskänsla av att vara hemma och att få vara frisk, säger Margaret Boberg.

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!
Rita Furbring