Treårige Cash-Douglas far fram som ett yrväder i parken.

Han är en riktig mirakelunge, men det allra bästa är att han är vår mirakelunge, säger Lolita, tar upp sonen i famnen och kittlar honom tills han kiknar av skratt.

Cash-Douglas är ett livs levande exempel på forskningens framsteg och bara genom att finnas till ger han hopp till barnlösa. Han är det andra barnet i världen som fötts via en livmodertransplantation.

Artikelbild

| "Glappet mellan att aldrig kunna få barn till att plötsligt vara gravid var väldigt svårt att ta in för mig", berättar Lolita Carlerup om tiden efter den lyckade transplantationen och IVF-behandlingen. Pappa Patrik och Cash-Douglas är med i parken och leker.

När Lolita Carlerup var 14 år gammal fick hon extrema kramper i magen. På sjukhuset konstaterade läkarna att hon var född utan livmoder. Lolita diagnostiserades med Mayer-Rokitansky-Küster-Hauser-syndrom, vilket i hennes fall innebar att hon hade fungerande äggstockar, men ingen livmoder.

Det var en chock och en stor sorg. Jag har alltid älskat barn och som liten drömde jag om en hel drös med ungar. Nu förstod jag att det aldrig skulle bli verklighet.

Kändes ensamt

Beskedet rubbade Lolitas värld. Det väckte en våg av känslor och skapade en identitetskris.

Artikelbild

| "Glappet mellan att aldrig kunna få barn till att plötsligt vara gravid var väldigt svårt att ta in för mig", berättar Lolita Carlerup om tiden efter den lyckade transplantationen och IVF-behandlingen. Pappa Patrik och Cash-Douglas är med i parken och leker.

Jag kände sorg, ilska och skam. Sjukdomen gjorde att jag kände mig okvinnlig och jag funderade mycket kring vad som krävs för att få kallas kvinna.

Ungefär 20 kvinnor per år föds med Mayer-Rokitansky-Küster-Hauser-syndrom i Sverige, men Lolita trodde länge att hon var ensam i världen.

Artikelbild

| Lolita föddes utan livmoder men längtade efter barn. Systern Linda ställde upp – och gav Lolita sin livmoder. Resultatet, Cash Douglas, är det andra barnet i världen som fötts efter en livmodertransplantation.

I parrelationer kände hon sig ständigt i underläge.

Det har alltid varit svårt att berätta om min sjukdom. Berättade jag för tidigt verkade det konstigt och berättade jag för sent kändes det fel. När jag träffade Patrik var han öppen med att han inte ville ha barn. Det var en ren lättnad för mig,
Artikelbild

| "Vi trivs verkligen med livet som föräldrar", säger Patrik och Lolita Carlerup.

Paret började planera för ett liv tillsammans. Men för Lolita var det tydligt att en bit saknades. När vännerna blev gravida och fick barn växte en ofrivillig men ostoppbar avundsjuka i henne.

Vågade hoppas

Artikelbild

| "Vi trivs verkligen med livet som föräldrar", säger Patrik och Lolita Carlerup.

År 1999 föddes ett hopp. Lolitas mamma läste om ett privatfinansierat forskningsprojekt där tio kvinnor skulle få genomgå livmodertransplantationer vid Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg. Kraven var detaljerade och specifika, till exempel skulle donatorn vara en närstående vän eller släkting med samma blodgrupp som redan fött barn.

Plötsligt vågade jag tänka tanken, vågade känna efte. Då insåg jag att jag verkligen ville bli mamma. Jag ville vara gravid, få amma och älska ett litet barn. Patrik mjuknade och snart ville han också.
Artikelbild

| Cash-Douglas är ett livs levande exempel på forskningens framsteg – han är det andra barnet i världen som fötts efter en livmodertransplantation.

Men hon greppade efter halmstrån. Internationellt sett hade livmodertransplantationer minst sagt oddsen emot sig och hade aldrig tidigare lyckats. Första transplantationsförsöket med levande donator gjordes i Saudiarabien år 2000, men försöket misslyckades och livmodern fick avlägsnas kort efter ingreppet.

Systern donerade

Trots att sannolikheterna att lyckas var små gjorde forskarteamet i Sverige framsteg. Via djurförsök konstaterades en framgångsrik livmodertransplantation på möss 2002. Drygt tio år senare var man redo för nästa steg i forskningen, då med en studie med människor. Lolita och Patrik blev uttagna.

Min storasyster Linda ställde upp som donator, för henne var det självklart att hjälpa. Hon hade vid det här laget fyra barn och kände sig färdig med barnafödande. Hon visste vilken sorg det var för mig att inte kunna få barn och hur jag hade längtat.

Transplantationen genomfördes på Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg och tog elva timmar. I en sal full av läkare skrevs medicinsk historia när Lolita fick sin systers livmoder.

Det slog oss aldrig att något kunde gå fel.

Och inget gick fel, allt gick precis som det skulle. En IVF-behandling påbörjades och Lolitas ägg smälte samman med Patriks spermier och blev till embryon i sjukhusets laboratorium.

På sjätte insättningsförsöket blev Lolita gravid.

Återigen rubbades Lolitas värld.

Glappet mellan att aldrig kunna få barn till att plötsligt vara gravid var väldigt svårt att ta in för mig. Jag förstod det först när magen började synas ordentligt.

"Helt perfekt"

Graviditeten var en bergochdalbana.

Jag kräktes varje dag, hade ont och kunde inte sova, men jag minns ändå graviditeten som helt fantastisk. Att få känna ett liv inom sig var magiskt för mig. 

Lolitas graviditet kontrollerades in i minsta detalj. De gick på ultraljud varannan vecka och bebisen inne i den transplanterade livmodern växte precis som den skulle.

Den 27 juni 2015 föddes Cash-Douglas.

Det går inte att beskriva alla känslor jag kände. Han var helt perfekt.

Cash-Douglas är ännu för liten för att förstå vilken världssensation han är.

Vi kallar moster Linda för ”påsmoster” och Cash-Douglas vet att han låg i en bebispåse i min mage. Vi ska berätta allt för honom när han blir lite större.