Klockan är strax efter 22 onsdagen den 22 februari 2017. Februarikvällen är regnig. Efter en kall inledning har månaden varit mild. Eftersom den västliga vinden är så stark tar lantbrukare Thomas Palmqvist en extratur kring sina ägor före sängdags, för att förvissa sig om att alla portar är stängda.

Lerbåga Västergård är belägen på en höjd på vänster sida av vägen, just som man kört igenom Bankekinds tätort. Framför breder Svinstadsjön ut sig. Här är så vackert.

Thomas har många känslor investerade i Lerbåga. Morfar köpte gården 1937. Thomas morbror tog över den, sedan blev den hans. Flera generationer har byggt till och utvecklat den och huvudsysslan har blivit köttdjur. Ungdjuren går till slakt när de är 1,5 år. Det är så det är. Till avelskorna får man en särskild relation. En del har funnits på gården i bortåt 15 år.

Artikelbild

| Ett år senare. De sju djur som överlevde branden har fått en särskild plats i Thomas Palmqvists hjärta. Kvigan Boxarn fick sina öron rejält svedda, men mår fint i dag.

För ett år sedan fanns här 96 köttdjur. Charolais och Hereford. 89 av dem dog i branden och det är plågsamt för Thomas att vända tillbaka till den där kvällen. Fysiskt ont att väcka minnena till livs från den jävligaste natten i hans liv.

När Thomas har kollat alla dörrar och grindar går han till sängs och somnar snabbt. Han väcks av en telefonsignal runt 22.45. Sambon Agneta svarar, men får inte kontakt med någon i andra änden. Samtidigt ser hon ett märkligt sken inifrån lagården och ropar till Thomas att han måste skynda sig.

– Jag får på mig några paltor och rusar ut. Lågorna slår upp under plåttaket. Jag vet inte om jag ringer 112. Det finns bara en enda sak i skallen: jag måste få ut djuren.

Han rusar in i djurstallarnas mörker och ser niomånaderskalven som de kallar Boxarn, eftersom hon gillar att buffa en. Han ropar på henne och Boxarn följer mot alla odds med honom ut på lagårdsbacken.

Artikelbild

| Hastigt förlopp. 89 djur dog när Lerbåga gårds lagård brann ned till grunden för ett år sedan. Brandorsaken var sannolikt ett elfel.

Sedan måste han snabbt in igen. Tanken är att komma fram och öppna den stora grinden bakom vilken de flesta av lösdriftsdjuren befinner sig.

Det är då kastvinden kommer och förvandlar lagården till ett brinnande inferno. Thomas bryr sig inte. Han ska in.

Artikelbild

| Svedda öron. Marcus klappar om Boxarn som fick öronen rejält svedda. De yttersta spetsarna ramlade av, men nu mår hon fint.

Från 35:an har två Åtvidabergsbor sett branden, ringt 112 och tagit sig till Lerbåga. De båda männen håller nu Thomas i ett skruvstäd. Det går åt. Han är blockerad av tanken på att rädda sina djur.

Det var som att befinna sig i en skräckfilm, säger han.

Artikelbild

| Sprickor. Tanken var att behålla den gamla körbanan av sten som ledde till lagårdens loft, men det går nog inte. I berget bakom Thomas och Marcus skapade elden djupa sprickor.

– Den där tystnaden inifrån lagården, hur kunde djuren vara så tysta? Och sedan hur allt rasade samman och takstolarna till slut pekade nakna mot natthimlen, som skelettdelar.

Det är djuren som är värst att tänka på.

Artikelbild

| Rester. Den mesta bråten är väck, men en del finns kvar

– Någon sa att de precis som människor somnar in av röken och kvävs i sömnen. Jag hoppas att det är så.

Förutom Boxarn tog sig ytterligare sex djur ut och försvann i natten.

Artikelbild

| Rester. Den mesta bråten är väck, men en del finns kvar

Thomas hostar rossligt. Han fick rökskador den där kvällen och låg inlagd med syrgas på US nåt dygn. Lungkapaciteten är inte vad den varit och han blir lätt andfådd och trött. När nu lagården ska byggas upp igen får därför sonen Marcus föra befälet.

– Maskinhallen är redan byggd. Lagården ska snart börja byggas och blir på 900 kvadratmeter. Brandorsaken var troligtvis ett elfel. Kontakterna med Länsförsäkringar har gått smidigt och de har jobbat effektivt.

Artikelbild

| Februari 2017. Ett år har gått men minnena från brandnatten finns för evigt fastetsade i Thomas och sonen Marcus minne.

Omställningen har varit svår. Från ett inrutat liv där varje årstid har sina specifika sysslor till – ett enda gungfly. Så många beslut som ska fattas. Så många kontakter med försäkringsbolag och byggherrar. Så tufft att resa sig igen, även om det är det man måste. Någon annan väg finns ju inte. Nu längtar han bara efter liv på gården igen.

Förutom fyra djur som följde Thomas ut ur lagården lyckades tre ta sig ut på egen hand. De höll sig kring betesmarkerna efteråt, kände brandlukten och vägrade att komma hem. Trots foderhinkar, lock och pock. Varje morgon gick Thomas upp tidigt på morgnarna. Det tog en vecka innan han fick hem dem.

Artikelbild

| Flera generationer. Lerbåga gård har funnits i släkten sedan Thomas morfar köpte den 1937.

– Det låg och pyrde här länge. Brandmännen släckte, men på grund av all spannmål blossade elden ideligen upp igen. Det var så skönt när de äntligen kom och forslade bort all bråte, så man slapp se den.

Branden har gjort honom till en annan människa. I flera månader efteråt vaknade han vid 2–3 på natten, var sömnlös och gick upp.

Artikelbild

| Hastigt förlopp. 89 djur dog när Lerbåga gårds lagård brann ned till grunden för ett år sedan. Brandorsaken var sannolikt ett elfel.

Djuren som överlevde, tre kvigor och fyra tjurar, betyder mycket.

– Det är allt vi har kvar av nära 100 djur. Det tar tid att få en lugn grupp som kan betesmarkerna och gårdens rutiner. Med tiden får man en särskild relation till dem.

Artikelbild

| Hastigt förlopp. 89 djur dog när Lerbåga gårds lagård brann ned till grunden för ett år sedan. Brandorsaken var sannolikt ett elfel.

Så de har en särskild plats i ditt hjärta?

– Jo, så är det.