Det finns en utbredd missuppfattning om att lek och lärande är olika saker: ”Sluta lek och gör läxan i stället”. Men Mattias Ribbing som är trefaldig svensk mästare i minne vill slå hål på den myten. För att få ett superminne behöver man nämligen fantasi. Och trots att minnesträning kan låta komplicerat så handlar det väldigt mycket om att kunna föreställa sig saker.

För barn som fantiserar i sina lekar sker det här helt naturligt. Föräldrar bör därför verka för att barnen har tid att leka så mycket som möjligt, menar Ribbing.

- Att kunna fantisera, eller visualisera som vi kallar det, är grunden till effektiv minnesträning.

Artikelbild

| Minnesmästaren Mattias Ribbings mission är att se till att barn redan från start får de verktyg han skaffade sig som vuxen. Därför har han skrivit boken "Smart föräldraskap". "Det fantastiska är ju att barnen redan har verktygen i sig."

Mattias förklarar att hjärnan kan ta in mycket mer information om det sker via bilder än när man exempelvis tvingas rabbla textmassa. Han tipsar därför om att barn ska uppmuntras att tänka i bilder i inlärningsprocesser i skolan – precis som de gör när de leker och bygger världar. Att fantisera ihop en inre film om romarriket eller big bang är exempelvis jättebra sätt att komma ihåg fakta.

Hjärnträning för barn är alltså inte ytterligare en aktivitet som ska läggas in i ett redan pressat familjeschema. Mycket handlar i stället om att ge utrymme för leken. Att helt enkelt låta barnen bli lekexperter. En av de viktigaste nycklarna kan också vara att ta ett steg tillbaka, menar Mattias Ribbing.

- Att gå ifrån att vara en aktiverande förälder till att vara en tillgänglig förälder. Det betyder att föräldrar bör finnas till hands när man verkligen behövs, men utan att storma in och styra i barnens lek. Det är fantastiskt att bara sitta och titta på barn som leker fritt. Det är hjärnträning de sysslar med då.

Trots att Mattias numera är minnesmästare beskriver han sig själv som en medelmåtta i skolan och en gång har han testat sitt IQ:

Artikelbild

| När Mattias Ribbing skrev "Smart föräldraskap" var en av hans farhågor att boken skulle spä på stressen för föräldrar. Men han betonar att målet med boken snarare är tvärtom. "Det bästa vi kan göra som föräldrar är ofta att göra lite mindre och i stället lita på barnens egna förmågor."

- Det var vid mönstringen och det gick faktiskt rätt dåligt.

Han blev intresserad av pedagogik och hjärnträning när han arbetade som lärare efter gymnasiet och som 28-åring började han medvetet träna upp sin egen inlärningsförmåga. På tio månaders träning fick han den officiella titeln ”Sveriges bästa minne” och har därefter ägnat sitt liv åt att sprida kunskap, genom bland annat böcker och föreläsningar, om hur alla kan träna upp sitt minne. Men i den senaste boken "Smart föräldraskap" börjar han alltså i andra änden genom att visa hur barn kan få möjlighet att göra på bästa sätt från start – i princip genom att aldrig sluta leka.

Artikelbild

| Barn behöver hitta sina egna vägar för att öva upp hjärnan. Därför är det viktigt att inte alltid leda barn och ge dem en lösning.

- Tänk att ha med sig kunskapen om hur man bäst lär sig saker redan från början. Mina betyg hade sett helt annorlunda ut då.

Mattias framhåller också att det är viktigt för hjärnans utveckling att barnen har tråkigt ibland.

Artikelbild

| Det är viktigt att ha tid att ha tråkigt, tid att tänka. "Att kunna fantisera, eller visualisera som vi kallar det, är grunden till effektiv minnesträning. Det är så jag tränar med vuxna och för barn är det ännu mer naturligt", säger Mattias Ribbing.

- Till och med när barn gråter av tristess fyller det en funktion. Kroppen och sinnena slappnar av efter gråt och då ser de allt på ett nytt sätt och hittar nya vägar.

Vad svarar du dina egna barn när de säger att de har tråkigt?

- Jag säger "Vad kul!. Då kommer det snart att dyka upp någon spännande idé i ditt huvud."

Mattias poängterar också att det ofta inte är bra att kliva in och lösa barnens problem.

- Vi kan inte lära barn att fatta bra beslut genom att fatta beslut åt dem. De behöver tänka själva. Jag tycker om att titta på mina barn när de är på väg att göra något dumt. Att se hur de överlägger med sig själva. Vi förstör den processen om vi rättar dem eller hjälper till innan de själva hunnit tänka efter.

Konsten är alltså att som förälder se till att barnen har mycket tid att leka och klura. Kanske innebär det bland annat att ta bort någon organiserad aktivitet.

- Alla familjer är unika och behöver olika saker, men jag tror att många föräldrar med gott samvete skulle kunna vara lite latare.