Tobias är fjärde Dahlbergare i smedjan

Stenkolet glöder och får järnet att rodna. Precis som förr ljuder hammare och slägga i Björsäters smedja.

3 september 2007 00:00

- För mig är det mytomspunnet att få vara här och smida.

34-årige Tobias Dahlberg låter hammaren och kroppen vila en stund. Han är fjärde generationen Dahlbergare i smedjan. Det började med KW Dahlberg som 1922 lät bygga smedjan mitt i Björsäter. Sonen Nils tog över.

- Och jag jobbade här ett tag, säger Olof Dahlberg, son till Nils.

Hälsan och nya tider satte stopp för Olofs arbete i smedjan. 1965 lades verksamheten ner. Tobias Dahlberg är brorson till Olof och den som åter väckt liv i smedjan.

- Jag träffade aldrig min farfar, men jag har hört mycket berättas om smedjan. Därför är det roligt att få hålla på här.

Ljudet av hammarslag hörs ut på Gamla Åtvidsvägen när Björsäter på söndagen firar Östgötadagarna.

- Det är inga grannar som klagar på att det låter. Tvärtom, de brukar komma in och titta, säger Olof som tar emot en strid ström av besökare under söndagen.

Han har mycket att berätta och mycket att visa. På bänkar ligger mängder med gamla handsmidda föremål, alla med sin egen historia.

- Det här är en hjulbössa, säger Olof och visar ett rör som suttit i navet på ett trädäck.

Här finns kogrimma, järnskor med broddar för oxar, en hovtång, snillrika lås, mätinstrument, skruvar och nitar. Och mera.

- Det mesta som gjordes här var lantbruks- och byggnadssmide.

Tobias smider annat. Det blir vackra krokar och ljusstakar att smycka hemmen med. Farfars far KW Dahlberg fick också ett och annat finsmidesuppdrag. Än i dag bär klockstapeln i Örtomta takspiror från smedjan i Björsäter.

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!