Samma dag som Bojórquez Perea befinner sig i ett mulet Stockholm för att ta emot organisationens pressfrihetspris, på själva pressfrihetens dag, kommer mörka nyheter från Mexiko. Ytterligare en journalist har mördats. Telésforo Santiago Enríquez drev radiostationen El Cafetal i delstaten Oaxaca, där han även kämpade för ursprungsbefolkningens rättigheter.

På torsdagseftermiddagen sköts han ihjäl med flera skott i sin bil i kommunen San Agustín Loxicha.

Han är den sjätte journalisten som mördats i Mexiko i år.

Artikelbild

| Den mexikanske journalisten Ismael Bojórquez Perea på besök i Stockholm för att ta emot Reportrar utan gränsers pressfrihetspris.

Vi är här för att fira denna yttrandefrihetens dag. Jag får ta emot ett pris som jag är mycket tacksam för. Men det är sorgligt att göra det samtidigt som en kollega just har mördats, säger Bojórquez Perea, chefredaktör för Ríodoce, till TT.

Tentakler överallt

När han var med och grundade veckotidningen 2003 var syftet att skapa en plattform för oberoende journalistik, med en kritisk blick på makten. Tanken var att gräva i korruptionen och orättvisorna i delstaten Sinaloa.

Men vi var bara tvungna att börja skriva om narkotikahandeln. För den har sina tentakler överallt, i alla samhällssektorer. Ekonomi, kultur, politik – vad du än undersöker så kommer du att stöta på narkotikahandeln.
Artikelbild

| Den mexikanske journalisten Ismael Bojórquez Perea på besök i Stockholm för att ta emot Reportrar utan gränsers pressfrihetspris.

När morden ökade explosionsartat, i samband med att den dåvarande presidenten Felipe Calderón inledde sitt krig mot kartellerna 2006, hamnade ämnet i centrum för landets medier. Men i takt med att allt fler frispråkiga journalister mördades började en kuslig tystnad breda ut sig.

"Zonas de silencio" (tysta zoner) kallas de regioner i Mexiko där medieföretag helt enkelt slutat att rapportera om narkotikahandeln, eller på sin höjd återger myndigheternas pressmeddelanden.

Livsfarlig balansgång

Ríodoce är en av få publikationer som inte släppt ämnet.

Vi bestämde oss för att fortsätta rapportera, men att försöka reducera riskerna.

Tidningen skriver till exempel inte om kartellmännens familjer eller vilka företag de köper upp och stämmer regelbundet av med sina källor om vilka andra gränser som är för farliga att passera.

Trots balansgången svävar en mörk hotbild över tidningen. 2009 kastade någon in en granat på redaktionen, 2011 stängdes dess nyhetssajt genom en cyberattack och häromåret tvingade beväpnade kartellmedlemmar tidningen att dra tillbaka ett nummer.

Så arbetade vi på under 15 år till dess att... säger Bojórquez Perea, sänker rösten och börjar tala långsammare.
Till dess att de den 15 maj 2017 mördade min kollega och vän.

Hopp om förändring

Javier Váldez var en av Mexikos mest framstående journalister, med en unik inblick i Sinaloas undre värld. Det är fortfarande oklart vilken gräns han klev över. Men det var tydligt att en intervju han gjort med knarkbossen Dámaso López väckt ont blod hos rivaliserande delar av Sinaloakartellen.

Vi iakttar större försiktighet. Men vi har inte backat en tum från vår redaktionella linje. Mordet på Javier var fullständigt meningslöst. De tystade honom, men vi fortsätter, säger Bojórquez Perea.

TT: Varifrån hämtar ni styrkan?

Vi gör journalistik med förhoppning om förändring. Att det ska bli mindre orättvisa, mindre fattigdom, mindre korruption, mer demokrati och frihet, mer respekt för mänskliga rättigheter. Nu har vi också Javiers minne att arbeta för.