Kommunerna måste öka sin förmåga till krisberedskap

Skjutningar och explosioner i trappuppgångar är inte längre undantag. Det är en skrämmande utveckling, liksom att allt fler attraheras av kriminella gäng där offentligt våld är ett av verktygen.

Det är en sak att äga resurser och kunskaper, men en annan att ha en plan för hur dessa ska användas, menar debattörerna.

Det är en sak att äga resurser och kunskaper, men en annan att ha en plan för hur dessa ska användas, menar debattörerna.

Foto: Johnny Gustavsson

Debatt2021-10-20 10:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Det är svårt att förutse riskerna för att en oskyldig drabbas och även den motvillige optimisten tar numera med det i beräkningen.

Vi har också lärt oss vad en pandemi är för något och nu förväntar vi oss fler sådana. Region Östergötland räknar med och planerar för det. Både välkomna och ovälkomna händelser påverkar alltså planeringen framåt, både avseende förebyggande åtgärder och konsekvenser i samhället.

Hur mycket vi än lär och planerar så kommer det alltid att uppstå kriser. Och om det är något vi vet om kriser, så är det att vi inte vet hur exakt nästa kommer att se ut. Att vara krisberedd handlar alltså om att förbereda sig på att hantera det helt oväntade – att skapa strukturer som håller – oavsett vad som händer.

Det är en sak att äga resurser och kunskaper, men en annan att ha en plan för hur dessa ska användas. Dessutom äger inte det offentliga alla kritiska resurser och det ska man också vara beredd på att hantera. Att även civilsamhällets och näringslivets resurser inventeras och avtalas om är avgörande för hur bra vi kommer att klara nästa kris.

Krisberedskap handlar alltså om att i förväg ha inventerat, kartlagt och tänkt genom möjliga händelseförlopp och hur långt man kan hantera dem själv och tillsammans med andra. När en krissituation inträffar är det sista man har tid med att börja fundera på vem som kan vad och vem som gör vad, hur och när, eller vem som ska betala för vad. 

Partnerna ska vara kända och trösklarna rivna så att det blir lätt att ta kontakt med etablerade kontaktpersoner. Det är också en fördel om man då talar samma språk, alltså använder sig av en gemensam nomenklatur som minskar risken för missförstånd. Vi vet också att just kommunikation kan vara själva krisen, så det gäller att ha alternativa kontaktvägar för det fall internet och telefonmaster inte finns att tillgå och/eller elförsörjningen är otillräcklig.

Det enda sättet att säkert veta vad vi ska göra utan att veta vad nästa kris handlar om, det är att öva. Så borrar vi oss ner till den rent konkreta verksamhetsnivån och ställs inför de verkliga besluten som ibland kommer att handla om triage – alltså vilka som ska räddas och vilka inte. Så vänjer vi oss vid tanken och skapar både en mental beredskap och planer med verklighetsförankring där samverkan fungerar även i den stressigaste av kriser. 

Därför vill Moderaterna i Östergötland att kommunerna skall utöka sin ordinarie övningsverksamhet inom krisledning i syfte att öka sin totala krisberedskapsförmåga genom:

samverkan med närliggande kommuner

inventering av lokalsamhällets resurser och förmågor 

övning av alternativa kommunikationsvägar

Vi vill också att det kommunala uppdraget uppdateras för att ge en tydligare målbild och utrymme för kommunerna att utifrån sina olika förutsättningar lösa krisberedskapen på sitt eget sätt. Därtill behövs utbildningsinsatser avseende civilt försvar riktade till kommun-anställda i syfte att öka kunskap och mental beredskap och därmed den allmänna försvarsviljan. För nästa kris kommer och den som inte är beredd är helt enkelt oförberedd.