Advokat Kinora Awrohum företrädde den nu mördade kvinnan under flera år. Hon anser att myndigheter diskriminerade Sanije och inte gav henne rätt förutsättningar.
Sanije mördades i gångtunneln under perrongerna på Linköpings resecentrum den 15 april. Vi har talat med flera av de som företrätt henne under åren, och som är kritiska till hur myndigheter hanterat hennes fall. De menar att hon befann sig i en särskilt utsatt situation men att hon inte fick rätt bemötande. Då vi granskar Sanijes fall pekar flera faktorer på att hon kan ha behandlats felaktigt.
Kinora Awrohum, som i flera år var Sanijes ombud och hade kontakt med henne till nära inpå mordet, beskriver att hon och klienten förde fram kvinnans rädsla för mannen till socialtjänsten – men hävdar att de ”skrek för döva öron”.
– Det blev jag som fick rigga säkerhetstänkandet kring henne inför en domstolsförhandling, till exempel. Då är det ju något som har gått snett, säger Kinora Awrohum.
– Det var jag som fick se till att hon kom till förhandling en viss tid och fick gå in genom en annan ingång till domstolen och gå ut vid en annan tidpunkt än hennes ex-man, så de inte skulle mötas. Det är inte jag som ombud som ska göra sådana bedömningar, socialtjänsten var ju insatt i hennes ärende, fortsätter hon.
Sanije överfölls på resecentrum när hon var på väg till ett möte som socialtjänsten arrangerat. Ex-maken sitter nu häktad misstänkt för mord. Han kan ha räknat ut var hon skulle befinna sig den aktuella dagen.
Kinora Awrohum är också kritisk till att Sanije inte fick det stöd hon behövde i myndighetskontakter.
– Jag är inte benägen att ”dra rasistkortet”, men socialen struntade i att boka tolk åt henne – det är enligt mig diskriminerande, säger Kinora Awrohum.
Catrin Engelstrand, som senare företrädde kvinnan, känner igen och delar kritiken mot att socialtjänsten inte ordnade tolk så att kvinnan kunde förstå allt som sades och skrevs vid möten och utredningar. Hon anser att socialtjänster och andra myndigheter inte lyssnat tillräckligt på Sanije. I ett yttrande till tingsrätten inför en vårdnadsförhandling i november 2020, framhöll Engelstrand att ny bedömning av kvinnans föräldraförmåga måste göras av en fristående utredare.
– Jag tyckte att Tranås kommun hade en förutfattad bild av henne. Det kan vara en faktor att hon var rom, säger Catrin Engelstrand.
Catrin Engelstrand beskriver att Sanije var rädd för att åka till umgängesträffar som socialen bokade då hon skulle träffa de omhändertagna barnen. Hon placerades av Tranås kommun i skyddat boende och Skatteverket beslutade att hon skulle ha skyddade personuppgifter på grund av ex-maken. Sociala myndigheter ordnade dock vissa möten där mannen deltog, och andra där parterna hade tid med barnen samma dag, vilket Catrin Engelstrand tycker är märkligt.
– Hon hade klart och tydligt angett att hon inte ville vara ensam med mannen. Kommunen måste ha varit medveten om hennes rädsla, säger hon.
Dagen då Sanije mördades hade hon ett bokat möte på förmiddagen, mannen hade tid på eftermiddagen.
Vi har tagit del av en rad domstolsbeslut från 2014 och framåt i vårdnadsförhandlingar mellan socialtjänsten och Sanije och den nu mordmisstänkte mannen. Socialnämnderna ansåg att de hade en konfliktfylld relation där våld förekom, därför omhändertogs barnen.
Ett yttrande från socialtjänsten i Motala 2013 visar att myndigheten tidigt betraktade mannen som våldsam. Socialtjänsten uppgav att mannen saknade impuls- och ilskekontroll. Mannen är senare dömd för försök till våld mot en polis och till kontaktförbud mot en annan kvinna. Han finns i 32 avsnitt i polisens belastningsregister.
I yttranden till domstolarna framgår att socialnämnden tyckt att Sanije inte ansträngde sig tillräckligt för att få rätsida på sitt liv. I ett yttrande 2014 ifrågasätter socialtjänsten i Tranås varför hon inte separerar från mannen. ”Socialnämnden ifrågasätter hur allvarligt menad skilsmässan är då samma sak inträffat tidigare. NN (kvinnans namn) saknar handlingskraft” står det i domen. Samma kritik framför socialnämnden 2015.
Sanijes svar var att hon inte haft frihet att agera som förälder och hade begränsad handlingsförmåga, för att hon varit rädd för mannen och för att hon inte kunnat läsa eller skriva, inte förstått sina rättigheter eller hur det svenska samhället fungerar. Under 2015 separerade hon och placerades av Tranås kommun i ett skyddat boende. Boendets föreståndare Rosita Grönfors, som själv är rom, anser att socialtjänsten inte förstått att Sanije verkade passiv för att hon levde under hedersförtryck, var utsatt för våld och inte vågade säga ifrån.
Rosita Grönfors, föreståndare för skyddsboendet, anser att myndigheterna inte förstått Sanijes situation. "Våld är inte en del av romsk kultur, det är en del av ett samhällsproblem. Men i romsk kultur är det mannen som bestämmer. Han kuvade henne och hon var rädd att säga emot", säger Rosita Grönfors.
Fördomar och diskriminering av romska personer är ett strukturellt problem i samhället, därför införde regeringen 2012 Strategin för romsk inkludering. Den pågår till år 2032 och involverar flera myndigheter.
I en studie gjord av Socialstyrelsen 2014 vittnade socialsekreterare och romer om missförhållanden inom socialtjänsten i Sverige. I rapporten står det: ”Romer och tjänstemän beskriver att diskriminering förekommer i socialtjänsten, i vissa fall handlar det om fördomar, bristande kunskap och misstroende, ibland om rutiner och arbetssätt.” I rapporten står också: ”Såväl romer som tjänstemän nämner att personal inom socialtjänsten kan ha en svag tillit till, och lågt förtroende för, romer.” En ny studie 2018 visade viss förbättring men fortfarande rapporterades brister i bemötande, inställning och information till romska personer.
– Kommuner har generellt ganska dålig kunskap om nationella minoriteter, om deras rättigheter och diskriminering mot dem, säger Ebba Hedlund vid Socialstyrelsen.
Advokat Kinora Awrohum, advokat Catrin Engelstrand, och Rosita Grönfors kritiserar att kommunerna inte ordnat tolk och översatta dokument så att Sanije kunde förstå samhället och ta befäl över sin egen situation. Sociala myndigheter beaktade inte utsattheten som hennes romska bakgrund innebar, anser Kinora Awrohum.
– Hennes romska bakgrund hade betydelse men det tog man inte hänsyn till, säger hon.
44-årige Sanije hade, enligt flera personer vi talat med, skaffat sig en bättre ställning på arbetsmarknaden och egen bostad en tid före mordet.
Motala kommun har inlett en internutredning. Socialchef Per-Olof Andersson uppger att man inledningsvis ordnade tolk men hävdar att kvinnan senare avböjde tolk då hon lärt sig mer svenska.
Kvinnans företrädare menar att ni diskriminerat henne för att hon var rom, att hon fick en sämre behandling för att ni inte tog hänsyn till bakgrund och kontext. Vad säger du om kritiken?
– Jag tycker inte att vi har särbehandlat henne eller inte tagit hänsyn till hennes romska bakgrund. Vi har utbildat handläggare och vi har tagit hänsyn till hennes bakgrund.
Har hon särbehandlats eftersom hon var rom?
– Hon har inte särbehandlats, men vi har behandlat ärendet utifrån att det fanns en romsk bakgrund. Vi gjorde en bedömning utifrån att hon hade en romsk kontext, om det till exempel kunde innebära några särskilda risker. Vi kom inte fram till att det skulle vara det, innan det här hände. Men vi har haft det i beaktandet hela tiden.
Skatteverket beslutade om skyddade personuppgifter för kvinnan på grund av ex-maken. Hur tänkte ni när ni arrangerade möten för dem ibland tillsammans, ibland på samma dag, det blir ju som att ni överprövar Skatteverkets beslut?
– Vi överprövar inte det. Vi är ofta med och hjälper till inför skyddade personuppgifter. Vi gör en bedömning i varje enskilt fall inför möten.
Trots att en person har skyddade personuppgifter så riskerar man ju att möta sin förövare när socialförvaltningen gör sådana här upplägg?
– Nu var det ju inte meningen att de skulle behöva träffas. De hade inte möte på samma tid.
Andra kvinnor med skyddade uppgifter riskerar ju att råka ut för samma sak som den här kvinnan, när ni har arbetssättet att boka möten på samma dag?
– Det är inte ett arbetssätt, vi gör bedömningar i varje enskilt fall. Här hade vi bedömt att det skulle vara möjligt med möten samma dag. Vi har också haft socialsekreterare med på mötena.
Säkerhetsbedömningar grundas dels på vad kvinnan vill, dels på erfarenhet och kunskap om ärendet, enligt Per-Olov Andersson. Angående kritiken mot säkerheten då kvinnan och mannen skulle komma till förhandlingar, hävdar Per-Olov Andersson att det är domstolens ansvar, även ankomst och utpassering.
Kvinnans företrädare hävdar att hon var rädd för att åka till träffar som ni arrangerade, hon var rädd för att möta ex-maken. Har ni tagit emot sådan kritik?
– Nej, det har vi inte. Om vi fått det så hade vi kunnat göra en annan bedömning, säger Per-Olov Andersson.
Även Tranås kommun gör en internutredning. Då vi velat ställa frågor om kommunens agerande och om kritiken som riktas mot socialnämnden har socialchef Lasse Jansson bett att få ta del av frågorna skriftligt. Efter att ha sett frågorna svarar han att inga frågor kan besvaras förrän internutredningen är färdig.
Vi har bland annat ställt frågor om kvinnan har fått möten och handlingar tolkade och översatta, om hon har blivit diskriminerad, om kommunen har tagit emot kritik mot att kvinnan behövt träffa ex-maken i samband med möten, och hur kommunen har gjort säkerhetsbedömningar. Vi har frågat vad som legat bakom kommunens uttalanden om att kvinnan ska ha varit passiv och ”saknat handlingskraft” i att separera från mannen.
Socialchef Lasse Jansson skriver i ett mejl: ”Vi kan inte svara på när internutredningen kommer att vara klar. De övriga frågorna du ställer kan vi inte svara på skyndsamt. Det är vår utredning som behöver klargöra de omständigheter som kan svara på dessa frågor."
