En lång het debatt följde på beskedet att 2019 års Nobelpris tilldelas den österrikiske författaren Peter Handke. Under den tiden har författaren själv gett mycket få intervjuer. Men i Börssalen dök han slutligen upp – på sin födelsedag – och mötte det samlade journalistuppbådet med plågad uppsyn. Där fanns över 100 ackrediterade, från bland andra tyska, österrikiska och rumänska medier.
Frågorna kom snabbt att handla om debatten, som Handke försökte undvika att kommentera.
Det är en väldigt invecklad fråga, som skulle ta lång tid att svara på, jag tror inte det här är rätt forum för det, sade han om sin syn på varför åsikterna är så polariserade.
"Hatar åsikter"
Det är Peter Handkes ställningstaganden under Jugoslavienkrigen som står i centrum för kontroversen. En av de oftast upprepade anklagelserna mot honom är att han relativiserar massakern i Srebrenica. Till SVT sade Nobelpristagaren den 5 december att han hellre än den juridiska termen "folkmord" vill använda ordet "brodermord", vilket han tycker implicerar ett grövre brott.
Men under presskonferensen var Handke defensiv och gick inte in på några förklaringar.
Flera överlevarorganisationer har protesterat mot Handkes Nobelpris. När en reporter från Dagens Nyheter frågade vad han skulle vilja säga till dem som ska manifestera mot honom den 10 december bad författaren om råd:
Säg mig det du? och tystnade innan han plötsligt lade till:
Jag minns för fyra, fem år sedan när jag reste till Oslo och det var mycket protester. När jag kom till Nationalteatern i Oslo ropade många "fascist", och jag stannade. Jag ville prata med de damerna och herrarna men de ville inte prata med mig. Jag vet inte vad jag ska göra.
Stämningen i Börssalen blev alltmer laddad, när en av reportrarna undrade om Nobelpristagaren har samma åsikter om Jugoslavienkrigen som han hade då, för länge sedan. Handke slog ifrån sig:
Jag har inga åsikter. Jag hatar åsikter. Jag gillar litteratur, inte åsikter.
Ville försonas
Peter Handke berättade också i Börssalen att han har haft planer på en försoningsgest.
Jag hade något slags idealistisk idé, jag frågade en vän i Bosnien hur jag kunde genomföra den men han sade att just nu är det inte möjligt. Jag ville möta två mödrar, inte från någon organisation, utan två ensamma mammor som förlorat sina barn i kriget, en på den serbiska sidan och en på den muslimska sidan. Men det är inte möjligt. Fast jag är öppen för det...
Riktigt laddad blev stämningen inte förrän den amerikanske journalisten Peter Maass reste sig upp. Maass skrev efter det att Handke fick Nobelpriset en debattartikel i DN där han hävdade att Handke är en konspirationsteoretiker i fråga om det bosniska folkmordet. När han nu återigen frågade författaren varför han inte använder ordet folkmord om Srebrenica blev Handke irriterad.
Fortsätt ställa dina frågor, fortsätt, sade han och fiskade upp ett brev som han hade fått av en anonym "kulturreporter" på The New York Times.
Handke läste den kritik mot honom som brevet formulerar. Han berättade också att han erhållit mängder av hyllande läsarbrev av människor som har "skrivit från sina hjärtan", men även ett brev innehållandes toalettpapper efter att priset tillkännagivits.
Jag föredrar anonyma toalettpapper framför de tomma frågor du ställer, sade han upprört.
Presskonferensen avslutades i tryckt stämning. Peter Handke kramade om akademiledamoten Anders Olsson, tog ett fast grepp, och kysste hans kind innan han lämnade salen, med de avslutande orden riktade till Peter Maass:
Det är läsare som är mitt folk, inte du.
Född: 1942. Växte upp i Österrike, i en familj med slovenskt ursprung, och med en far som han upptäckte egentligen var en styvpappa.
Bor: I Chaville, Frankrike.
Karriär: Handke har skrivit romaner, pjäser och manus, till filmen "Himmel över Berlin". Hans pjäs "Publikskymfning" (1966) grundlade hans litterära berömmelse. Men den litterära debuten kom 1969 med "Dörrknackaren", som rör sig kring att språket är den enda verklighet litteraturen kan spegla.
Med böcker som "Målvaktens skräck vid straffspark" (1971), "Den vänsterhänta kvinnan" (1978) och "Vägen till Sainte-Victoire" (1982) nådde han en bred läsekrets. En av hans mer kända böcker är "Långsam hemkomst" (1979), som handlar om geologen Sorger. Den senaste av hans böcker på svenska är romanen ”Don Juan” (2006). Handke har också gett ut fem volymer med dag- och notisböcker och översatt en lång rad författare.
Flera av hans verk är översatta av Margaretha Holmqvist.
2014 tilldelades han Ibsen-priset.
Kontroverserna: Peter Handke har skrivit ett flertal essäer om inbördeskriget i det forna Jugoslavien, bland andra: "En drömmares avsked från det nionde landet", "En vinterresa till floderna Donau, Sava, Morava och Drina, eller rättvisa för Serbien" och "Frågor under tårar. Uppteckningar från två resor genom ett Jugoslavien i krig, mars och april 1999". Texterna har väckt hård kritik och är kärnan i kontroversen kring Handke. Vissa menar att han där vill ersätta fakta med en alternativ sanning om skulden i kriget, genom att ta ställning för serberna. Andra menar att han ville balansera ett ensidigt utmålande av serberna som "barbarer" och "slaktare".
Angående sin essä "Född i ett frågetecken" säger Katarina Rohringer Vesovic, litteraturvetare verksam i Wien, att den polariserade debatten endast kan förstås "om man tar hänsyn till utvecklingen i västvärlden efter järnridåns fall. Det är därför var och en som talar om Handke också säger något om sig själv, om sin egen bild av världen.”