Den Danske Filmskole i Köpenhamn är en mytomspunnen institution inom nordiskt filmliv. Skolan har funnits sedan 1966 och är ökänt kräsen – vartannat år antas sex nya regielever. Bland de utexaminerade finns namn som Lars von Trier, Susanne Bier, Thomas Vinterberg och Lone Scherfig – regissörer som har format den moderna danska filmen.

På senare år har skolan odlat allt fler svenska talanger, från Daniel Espinosa (”Snabba cash”) till Amanda Kernell (”Sameblod”). 2011 hade halva avgångsklassen svenskt ursprung: Milad Alami, Ali Abbasi och Isabella Eklöf. I år har alla tre gjort väsen av sig med varsin långfilm: ”Charmören” och ”Gräns” och ”Holiday”.

Men kanske är det Eklöf som allra tydligast har tagit till sig det orädda, konfrontativa förhållningssätt som många danska filmskapare har gjort till sitt signum. Hennes film, som utspelas bland danska semesterfirare i turkiska Bodrum, är en knytnäve i mjukdelarna på den som förknippar soliga semesterorter med okomplicerad avkoppling.

Artikelbild

I ”Holiday” gör Victoria Carmen Sonne huvudrollen som Sascha, som hamnar – eller placerar sig – i ett triangeldrama, med två mycket olika män (Lai Yde och Thijs Römer).

I centrum står den till synes naiva Sascha (Victoria Carmen Sonne) som kommer till villan vid Medelhavet där pojkvännen Michael (Lai Yde) och hans vänner med familjer slappar vid poolen, sjunger karaoke och rekreationsknarkar. Det står snabbt klart att Michael är ett råskinn som sysslar med tung brottslighet, och att ”vännerna” är kuvade undersåtar i den verksamheten. När en av dem har tabbat sig sitter Sasha tillsammans med en annan kvinna och dennas barn och äter gelébjörnar framför en tecknad film med uppskruvat ljud, medan misshandeln pågår på andra sidan väggen.

Den scenen ringar in hela filmen: ett tunt skikt av bedrägligt mys som snarare förstärker än maskerar faran och våldet som lurar strax därunder. När Eklöf dessutom i vare situation lägger en ny nyans till Saschas personlighet, gör henne komplicerad och motsägelsefull, blir det riktigt svettigt i biosalongen.

Traditionellt filmberättande går ofta ut på att lugna och försäkra tittaren, att ge oss någon att hålla på och en upplösning där allt faller på plats. ”Holiday” visar att det kan vara stort filmskapande att göra precis tvärtom. (TT)