Konst
Mikael Kihlman
Galleri Blå. Visas till 21/11.
Målningarna speglar ofta gatuavsnitt i skymningsljus. Gärna bakgator där enstaka neonskyltar ledsagar den ensamme flanören. Allt är mycket stämningsfullt, men bilderna kan också framkalla en tacksamhetskänsla över att få befinna sig inomhus, i hemmets lugna vrå.
Det lyser varmt i några fönster, ovanför vinddrivna gestalter som hoppas på en stunds gemenskap bland okända eller ytligt bekanta. I gatornas förlängning reser sig ofta en mäktig byggnad, exempelvis en kyrka, som ser ut att vaka över husen och de människor som flimrar förbi i gatlyktornas sparsamma sken.
Likt några ”genrefränder” besitter Kihlman en långt driven teknik. Vi är säkert många som tilltalas av hans skymningsdigra gatuinteriörer. Varför, kan man kanske undra? Det beror säkert en hel del på det uttryck av bedagad skönhet som vissa gatstumpar ger upphov till. Det berättande inslaget hos den här typen av bilder kan också attrahera.
Koppargrafiken – torrnål eller mezzotint – håller hög klass och har gjort så i många år. Återskenet i spårvagnsräls eller hos nötta gatstenar förstärker bilden av gammal stad, gammal bebyggelse. I mezzotint-bilderna är mörkret tätt, men mjukt. Bilarnas strålkastare för en ojämn kamp med natten. Ljuskällornas verkan accepteras bara under korta avsnitt. Torrnålsetsningen ”Pont Louis Philippe” är en uppvisning i kombinationen teknik-tålamod.
