Konsert
Sanna Nielsen – ”Mitt Sanna jag”
Betyg: 3
Manus: Camilla Läckberg
Regi: Vera Prada
Linköping Konsert & Kongress 22/9, De Geerhallen, Norrköping 27/10
Med svart outfit toppad med stor hatt lik 90-talets Shania Twain gör Sanna Nielsen en storslagen entré på scenen till Gladys Knight & The Pips ”I feel a song in my heart”.
Förväntan ligger i luften efter något oväntat, något snaskigt avslöjande om Sannas sanna inre – men det kommer aldrig riktigt. Hon är väl helt enkelt så helylle som det påstås, och det kan man väl få vara. Man är förlåten om man sjunger ”Undo” lika hjärtskärande vackert som om man vore Celine Dions svenska lillasyster. Likaså om man dyker upp i en röd festblåsa och sjunger skjortan av åhörarna som en riktig baldrottning.
Sannas röst och klädbyten i kombination med genomtänkt ljussättning och sjumannaband skapar en pampig föreställning. Det som saknas är den där berättelsen som verkligen griper tag i en. Nej, tvångstankar om att kontrollera att dörren är låst hemma räcker inte.
Hur vanlig Sanna än är enligt numret ”Sanna från Bromölla” (”Midnight train to Georgia”) har hon ju faktiskt ovanliga erfarenheter. Men de verkar hon inte vilja bjussa på, vilket känns lite snålt.
Nåja, Sanna gör i alla fall upp med den gamla bilden av sig själv som tjejen med klädmissarna. Och som en forna blygis vågar hon ta plats med sina favoritlåtar och göra dem till sina egna.
