Konsert

Adventskonsert

Sopranen Ariadna Reguant Qvarsebo, mezzosopranen Ruth Segerberg och pianisten Kalle Stenbäcken

Slottsrotundan har en speciell atmosfär, kännetecknad av såväl rumsliga fakta som den generösa stämning som kännetecknade konsertarrangemanget. Den vackra lokalen är optimal för den här sortens musicerande: artisternas och publikens placering är inkluderande, akustiken svarar men lyfter också fram detaljer med tydlighet.

Flera av sångerna var från den gängse jul- och adventsrepertoaren: Nordqvist, Sibelius, Adam etcetera. En viss trötthet av samma nummers slentrianmässiga återkommande må förlåtas den som drabbas, men när framförandena håller den här klassen är det annorlunda! Qvarsebo och Segerberg sjöng både var för sig och tillsammans, rösterna smälte väl in i varandra och bildade en solid helhet.

Bland alla jul-hits fanns en nyskriven sång: ”Ur vinterns mörker” av de lokala upphovsmännen Ingunn Ligaarden och Joseph Halldorf – mycket fin!

De båda sångsolisterna gjorde ett gott intryck, även om jag i några fall reagerade på hur artikulationen försvann helt och de dynamiska ytterligheterna var alltför väl tilltagna i de visartade sångerna. De vokala uttrycken kändes mer ”hemma på mammas gata” i de operainslag som getts rum i programmet: Mozart-duetten, Saint-Saëns samt Puccinis ”La Bohème”, storslaget framfört av Qvarsebo. I viss mån förvandlade dessa arior med sin inbyggda dramatik julsångerna till ett mer endimensionellt pynt – men ”Bereden väg” lät fint och överraskade när pianisten plötsligt lade till en tredje sångstämma!

Strategiskt att lägga in ett par pianostycken efter all vokal utlevelse. Stenbäcken spelade magnifikt och känsligt när han lät Chopin och Debussy porla ur flygeln.