Den tyske poeten, essäisten och översättaren Durs Grünbein är en av samtidens ledande tyskspråkiga kulturpersonligheter. Han har fått en rad priser för sitt författarskap, bland annat Georg Büchnerpriset, Friedrich Nietzschepriset och Tranströmerpriset. Nu utkommer på svenska den självbiografiska boken ”Åren på zoo” i översättning av Ulrika Wallenström.

Boken bildar ett kalejdoskop av minnen, historier, reflektioner och dikter, kompletterade med Grünbeins egna foton och vykort. Detta sätt att blanda det personliga, det historiska och det reflekterande påminner om stilen i hans diktsamlingar. Det karakteristiska för Grünbein är den rörliga sensibiliteten då han låter berättelsen utgå från ett minne eller kuriosa för att sedan svämma över alla bräddar.

Epicentrum i ”Åren på zoo” är Hellerau, trädgårdsstaden utanför Dresden där Grünbein växte upp under kalla krigets långa somrar i DDR. Hellerau var i början av 1900-talet ett experiment i progressiv stadsplanering.

Med humor och åskådlighet skildrar Grünbein i sin bok en pojkes upptäckt av världen, hans läsupplevelser, fantasier och drömmar. Speciellt minnesvärda var de långpromenader han gjorde en gång i veckan längs floden Elbe med sin tystlåtne morfar till hans gamla arbetsplats slakthuset. Det var promenader både i tiden och rummet, språket och identiteten. Just det är Grünbeins styrka som författare: han lyckas pejla djupdimensionen i vardagliga erfarenheter.

Genom att skriva om sina barndomsminnen lyckas Grünbein samtidigt skildra 1900-talets turbulenta historia från nazitiden till kalla krigets slut. Järnvägsstationen i Dresden associeras med resor till sommarläger, men även med den enorma bombningen av staden under andra världskriget och de första demonstrationerna mot regimen i DDR i oktober 1989. Som tonåring reser Grünbein till Prag för att besöka författaren Franz Kafkas grav. Det blir början till hans kritiska syn på livet i DDR. Han börjar skriva inspirerad av Gottfried Benn och upptäcker Dresdenexpressionisterna och sin egen sexualitet.

Livskänslan i ”Åren på zoo” är drömlik och hallucinatorisk. Epokerna glider ut och in i varandra, städer raseras och byggs upp igen, människor dyker upp och försvinner sedan spårlöst. Världen är en dröm och skrivandet blir för Durs Grünbein ett sätt tyda drömmen. Att läsa "Åren på Zoo" är en omtumlande upplevelse.